Vad har jag gjort på senaste tiden? Inte mycket. Jag vaccinerade mig mot hepatit B förra veckan. Det är något som jag borde ha gjort för länge sedan, men jag har glömt av det. Läkarstudenter får gratis vaccin mot det eftersom man riskerar att smittas i yrket. Jag tog mig alltså till slut till vaccinationsmottagningen och fick den första sprutan. Det gick fort, tog bara fem minuter. Jag märkte av det i form av muskelvärk och en mild feber under de följande dagarna. Nu ska jag bara minnas att ta mig dit om en månad för nästa spruta.
Jag har varit sjuk och inte kunnat gå till skolan på några dagar. Det var synd. Jag missade några saker jag helst inte hade missat, som EKG-labb, seminarium om hjärtinfarkt, basgrupp och visning av en dissikerad bröstkorg. Det var synd, men så är det ibland. Jag mådde riktigt illa och kräktes nästan flera gånger, var svag i benen och min hjärna var i ett töcken. Men jag mår bättre nu.
Jag blev tvungen att åka hem av en onödig anledning. Jag ska sommarjobba på Astra Zeneca i år igen. För att bli anställd där måste man dock göra ett alkohol-och drogtest för att bevisa att man inte har något missbruk. Alltså var jag tvungen att vara ledig och åka iväg till Södertälje för att göra det testet. Det gjorde mig irriterad. Det kändes som ett väldigt slöseri med tid att behöva ända åka dit för att vara där en kvart.
Hursomhelst tog jag mig dit och träffade en kvinna som berättade att jag skulle lämna fyra provrör blod och ett urinprov. Jag vet ju hur man tar venprov, så jag tittade intresserat på hur hon gjorde. Hon var väldigt snabb, tusen gånger snabbare än mig den enda gången jag har gjort det. Urinprovet var svårare. Jag var inte ett dugg kissnödig så vi blev tvungna att avbryta. Jag fick ta en timmes paus där jag fick dricka mycket, äta och promenera omkring i väntan på att urinblåsan skulle fyllas på. Sedan försökte jag igen och lyckades kissa. Jag blev lite ängslig för att jag råkade få mensblod i röret. Jag ville inte gärna behöva åka dit en gång till och göra om provet. Men det gjorde tydligen ingenting. Jag kunde pusta ut och gå hem.
Mycket tankar snurrar omkring i min hjärna och det är skönt att vara hemma och kunna prata om det. Jag är lite på det sättet som man brukar beskylla den stereotypiska mannen för att vara: jag har svårt att öppna upp och prata om känslor. Jag gör det med mina föräldrar och andra som känt mig ända sedan jag föddes, men det tar ett bra tag när jag träffar en ny person tills jag känner mig trygg att göra det. Det är tråkigt. Jag är rädd för att bli dömd i de situationer där jag tycker annorlunda än de flesta. Men jag får väl lära mig det så att jag inte får hjärtinfarkt.
Som sagt, jag ska ta igen lite skolarbete och sedan komma tillbaka till skolan på måndag. Det ska bli skönt. Det är ändå spännande saker vi lär oss om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar