På toppen av berget

Jag klarade den skriftliga tentan. Tack och lov. Jag fick exakt så många poäng som man behövde för att bli godkänd. Jag slipper alltså sitta och plugga in en hel termin samtidigt som jag ska läsa den nya kursen. De är det som är nackdelen med terminstenta. Det känns som om att ifall man kuggar så är det svårt att komma ikapp, för man måste prioritera att plugga till omtentan för att slippa bli spärrad och då riskerar man att få omtenta på den pågående kursen. Första spärrtentan har varit nu. Jag hoppas det gick bra för dem som skrev den, även om jag tyvärr fick höra att några i klassen inte klarade sig. Det var synd. Det är tråkigt att folk försvinner från klassen.

Tredje terminen har börjat och hittills är tempot betydligt lugnare. Jag har unnat mig att ta sovmorgon varje dag. Vi har visserligen precis börjat, men schemat är luftigt och jag hinner gott och väl med basgruppsfallen utan att plugga 8-17. Jag fick flytta så långt som fem meter från det rummet där jag hade basgrupp förra terminen, så jag lär hänga vid Norra entrén och öka Pressbyråns intäkter ännu mer.

Nu är det patologi som gäller (sjukdomsmekanismer alltså). Veckans ord är reversibel. Det mesta jag har gjort studiemässigt har kretsat kring reversibla och irreversibla förändringar i celler och vävnader. Jag har lärt mig om några sjukdomar jag inte skulle vilja ha. Jag skulle väl egentligen föredra att slippa vara sjuk överhuvudtaget, men vissa sjukdomar skulle man ännu mindre vilja ha än andra. Typ amyloidos. Att få en äcklig tunga är ingenting jag brukar drömma om. Inte känselbortfall heller.

På tal om annat, mitt älskade spex kan man söka till nu. Jag har några roliga minnen från hösten. Mina vänner undrade vem den där Holger var, som jag hade börjat att träffa flera gånger i veckan. Frågorna var många. Varför skulle han flytta in på Kårhuset Kollektivet? Varför behövde han ha en massa strålkastare i taket? Det var något av det roligaste jag hade hört på hela hösten. Bara för att klargöra: Holger är alltså inte min hemliga pojkvän utan en förening som gör ett spex. Men jag kan förstå att folk tror det med tanke på alla excentriska människor jag har haft en crush på. Eller för att jag pratade om att jag var med i Holgerspexet hela tiden.

Jag har nu fått det ena beskedet jag väntade på, tentaresultatet. Jag väntar fortfarande på det andra. De här veckan ska jag hålla på med mitt hemliga projekt, för att se hur det går. Det har gått nästan en månad på det här året, och jag gillar det mesta som har hänt. Jag tror det blir ett bra år.

Jag sitter och skrattar

Skrattet bubblar upp ur kroppen på mig. Vilket roligt sammanträffande jag just har upplevt. Ingenting som jag har lust att dela med hela Internet, det är bara några få som skulle förstå, men jag har lust med det för det är så kul. Hahaha.

Tio dagar var det mellan terminerna. Dessa tio dagar har gått fort. Jag har levt som en certifierad latmask och fördrivit tiden med att kolla på film, lyssna på musik och surfa omkring på Internet för att till exempel hitta citat jag tycker om eller läsa på om psykologiska teorier. Eller för den delen roa mig med att lista ut vilka som stalkar den här sidan. Jag är inte säker på att jag vet vilka ni är, men jag vet vilka operativsystem ni använder. Hahaha.

Men jag är ledig, och ingenting distraherar mig från att tänka. Då och då sjunker jag in i världen av dagdrömmar och spekulationer. Min familj noterar allt oftare hur jag sitter och stirrar ut i luften med blank blick. Den blanka blick som introvert-intuitiva personer har när deras hjärnor pusslar ihop bitar av information och räknar ut det mest rimliga scenariot med hjälp av en sorts mönsterigenkänning. Don´t underestimate me. I know more than I say, think more than I speak and notice more than you realize. Hahaha.

Jag roade mig med att lyssna igenom Harry Potter and the Portrait of What Looked Like a Large Pile of Ash igen. Det är en AI som "skrivit" en egen version av Harry Potter genom att slumpa ord som brukar komma efter varandra i böckerna. Det här är jätteroligt om man gillar Harry Potter och vet hur det ska vara egentligen (lyssna på den här om ni vill). Harry tore his eyes from his head and threw them into the forest. Voldemort raised his eyebrows at Harry, who could not see anything at the moment. Hahaha.

Som sagt, snart är det dags att resa tillbaka till Linköping igen. Jag sitter och väntar på att åka iväg med tåget. Tillbaka till min tredje termin, som börjar ganska direkt klockan 8:15 imorgon. Det är inga mjukstarter på högskolan direkt. Men det är ändå kul att komma igång igen och komma tillbaka till mitt riktiga liv. Jag väntar på två besked, men jag säger inte vilka förrän jag vet vad svaret blir. Det är kul att ha hemligheter. Hahaha.

Fri som en fågel

Så har tenta-p äntligen nått sitt slut. Jag gav mig av till Södermanland, tillbringade några dagar i stillheten i Järna och hälsar sedan på mamma i Södertälje några dagar. Jag har ju nästan inte varit hemhemma på hela hösten. Spex och studier har hindrat mig från att ta mig hit. Men nu är jag här jag till slut, denna korta vecka som jag har ledigt innan vårterminen börjar.

Jag klarade den praktiska tentan. Det är jag väldigt förvånad över. Jag tyckte att det gick dåligt för mig och när jag pratade med mina vänner efteråt blev jag mer och mer säker på att jag skulle få omtenta. Men Medfak överraskade mig återigen med att rätta mindre strängt än jag förväntade mig. Efter att ha blivit utsatt för MAI:s tentor i två år så förväntar jag mig alltid att bli underkänd om jag gör minsta lilla fel. Deras tentor har sju svåra omfattande frågor (varav fyra är väldigt svåra) och man måste ha i princip helt rätt på tre för att bli godkänd. Det är en ganska låg andel av studenterna som klarar dessa tentor. Så jag är nu positivt överraskad och glad över att jag åtminstone bara kommer ha en omtenta i värsta fall.

Jag har tagit det väldigt lugnt den här veckan. Bara varit hemma och slappat. Det känns lite jobbigt att inte vara så produktiv när jag är van vid att alltid ha saker planerat, men det är väldigt skönt också. Man behöver avkoppling. Det vet jag verkligen. Jag fick ett riktigt uppvaknande när jag bröt ihop för nästan två år sedan. Man kan verkligen inte leva så att man blir jättestressad. Man måste ta reda på vad man har för behov och sedan uppfylla dem, annars kommer man må dåligt när yttre omständigheter förändras och man inte har någon inre stabilitet. Om man kan se till att vara lycklig i sig själv så är man inte beroende av andra för att vara det och då spelar det ingen roll vad de gör för man är lycklig ändå.

Livet är skönt. Jag känner mig fri och avslappnad. Jag ska vila upp mig den här veckan så att jag orkar plugga igen. Sen ska jag försöka ta mig tillbaka till spexvärlden igen. Jag har redan abstinens efter att ordvitsa och bete mig som en knäppgök utan att någon bryr sig.  

Funderingar

Då har jag skrivit tenta igen. Min andra terminstenta. Jag får se hur det gick. Som sagt, den här terminen var mycket värre än den förra. När jag tentapluggade så kändes det som om jag lärde mig det jag inte hade hunnit lära mig under terminen snarare än att repetera. Det kändes som om jag kunde lika mycket efter tenta-p som jag kunde innan förra terminen (räknat i procent av kursinnehållet). Men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Det kan gå. Jag gjorde en uppskattning av mitt resultat baserat på svarsförslagen och kom fram till att jag både kunde bli godkänd eller underkänd beroende på hur strängt tentan rättas. Jag får hoppas att jag är för pessimistisk även den här gången. Förra gången uppskattade jag 67 poäng som det värsta scenariot och fick 80 poäng (av totalt 100 poäng).

När man har terminstenta så kommer ungefär 5 - 10 % av allt man lärt sig i kursen på tentan. Det är dock svårt att förutsäga vad frågorna kommer handla om. Det varierar ganska mycket från tenta till tenta, så man måste kunna allt för att säkert klara sig. Dessutom kommer det ofta frågor om saker som kanske bara togs upp i förbifarten på en enda föreläsning, medan sådant som det pratas om i en hel månad inte ens är med på tentan. Jag tycker att det är drygt. Som nu, när man tydligen skulle ha detaljerade kunskaper om herpesvirus, vilket verkligen inte känns centralt i kursen. Hade jag inte gjort gamla tentor så hade jag trott att det föreläsaren sa om olika sorters virus bara var kuriosa för att göra föreläsningen intressant.

Min mobil gick sönder, vilket är frustrerande. Jag inser hur beroende jag är av den. Jag kan inte kontakta folk utan att sitta vid datorn, inte googla upp saker när jag är ute på stan, inte logga in på banken. Datorladdare har jag fixat nu i alla fall. Det hade varit lite hemskt att vara helt utan teknisk utrustning.

Nu ska jag plugga en dag till, sedan är det den mystiska halvpraktiska tentan och sedan har jag ledigt i tio dagar. Det ska bli skönt. Motivationen till att plugga går ner efter att man haft tenta-p i tre veckor. Sen får jag lära mig om sjuka kroppen istället för bara biologi. Det ska bli intressant.

Nya tider

Det var molnigt, kanske till och med dimmigt, när fyrverkerierna började explodera vid inledningen av det nya året. Jag befann mig i Gamla Linköping på en fest med spexare och psykologer och deras vänner, och till att börja med såg vi ingenting. Vi hörde bara ljudet av smällar och såg hur det blixtrade till bakom molnen. Men vid tolvslaget kom fyrverkerierna igång på riktigt och vi kunde se hur himlen lystes upp i alla möjliga olika färger. Jag tänkte mig tillbaka till förra året, då jag stod och tittade på fyrverkerierna från min balkong i Järna. Då jag fortfarande jobbade på Lejonfastigheter och aldrig hade satt min fot på campus US. På alla människor jag ännu inte hade träffat som jag träffar varje dag nuförtiden. Jag undrar hur livet kommer se ut nästa år. Vad kommer ha hänt tills dess?

Ibland blir inte livet som man tror. Hade någon sagt till mig för två år sedan att jag skulle sitta hela dagen och lära mig om ögats anatomi och synen, då hade jag inte trott på det. Jag säger två år sedan bara för att förra året visste jag redan om att jag skulle börja på läk. Fast då hade jag precis fått reda på det och nästan inte berättat det för någon. 

Tenta-p börjar tära på krafterna. Jag har pluggat hela dagen nästan varje dag i snart två veckor nu. Alla släktingar jag pratar med tror jag är överambitiös och att jag garanterat kommer klara den här tentan, men lika självklart tycker inte jag det känns. Den här terminen är läkarprogrammets värsta termin och man behöver plugga så mycket för att ha en chans att klara den. Det är skönt att det bara är en vecka kvar, samtidigt som jag skulle ha velat ha en vecka till på mig för att känna mig säker på att jag verkligen kunde allt. Visserligen är det väl inte hela världen om man skulle få omtenta, men det vore jobbigt att behöva repetera allting en gång till. 

Idag är jag trött och har ont i huvudet så jag får se hur mycket plugg jag får gjort. Jag ska försöka sitta i några timmar och lära mig och lukt och smak. För övrigt så ska det bli spännande att se hur året utvecklar sig. Hur går tentan? Vad kommer jag lära mig i år? Vad ska jag göra i Holgerspexet? Vad händer med det som jag tänkte på sedan september? Ja, det visar sig med tiden.