Två fester och fyra reflektioner

I min dröm satt jag och tittade på en himmel som var fylld med fåglar. En gigantisk, stor svärm av skränande fiskmåsar som var så många till antalet att himlen var alldeles svart. Ljudet av deras skrän lät något oerhört.

Sedan slog jag upp ögonen och insåg att ljudet fanns i verkligheten. Inifrån mitt dåligt ljudisolerade rum kunde jag klart och tydligt höra skriken från alla de fiskmåsar som av någon obegriplig anledning väljer att leva i Ryd istället för vid havet. Så kom det sig att jag skrev upp inköp av öronproppar på min att-göra-lista.

För övrigt har veckan varit händelserik. I onsdags var det dags att återse skytte-C efter att ha lyckats med att hålla mig därifrån i två och ett halvt år. Vi hade tackfest för de som hjälpt till med nollningen. Temat var Full moon party, vilket inte var det lättaste för mig som har en garderob fullproppad med svarta och mörkblå kläder men saknar allt vad neonfärgat heter. Det är lättare för mig att hitta lämpliga kläder för att vara med i dekoren på spexföreställningar, om man säger så.

Jag var mest intresserad av att se vilka reaktioner jag fick på filmen jag hade deltagit i att skapa. Filmen var en parodi på alla grupper som deltagit i att anordna nollningen, vilket var kul att göra men tog en del tid. Som vanligt blev människor chockerade över att jag faktiskt kan skådespela bra.
Människor tolkar mig inte så som jag tycker att jag är. I olika situationer har jag fått höra att jag är:

1) En kall, analytisk, ordentlig människa som helt saknar humor (när jag är blyg)
2) En överemotionell virrhjärna (när jag mår dåligt)
3) En djup, introvert filosof (när de läser min poesi eller något annat jag skriver)
4) Någon som är busig/lekfull och faktiskt har humor (när jag spelar teater)

Jag föredrar 3 eller 4, vilket jag försöker uppnå genom kreativa sammanhang. Nu i helgen var jag på vårkickoff med Holgerspexet. Det var kul att komma igång igen, jag som bara har tagit hand om webbsidan och därför inte träffat så mycket spexfolk sedan december. Det blev ju en ganska stor förändring efter att ha tillbringat alla helger hela hösten med dekoren. Nu hade vi sittning i en så ovanlig plats som Baljan där vi gjorde minst lika ovanliga lekar (gå med om ni vill veta). I alla fall, det var skönt att vara tillbaka.

Från en fas till en annan

Energin har verkligen kommit tillbaka nu. Kanske beror det på det vackra, varma vädret, eller att jag nu är klar med IPL och slipper åka till Norrköping mer. Kanske beror det på att jag nu har planerat in en massa roliga saker som jag ska göra. Eller något helt annat.

Som sagt, jag har återgått till att läsa på om kroppen på heltid och snabbt kastats in i en värld av bukorgan och hormoner som styr dem. I slutet på veckan fick jag också fyra A4-sidor med latinska och grekiska ord för allt man kan behöva veta som har med buken att göra. Det känns som om det kommer bli en hel del att plugga in, särskilt som man en dag ska kunna hur alla blodkärl går i hela kroppen och vad de heter. Jag funderar på att försöka programmera ihop ett glosträningsprogram. Det borde jag kunna. Jag har ju min berömda namngenerator som slumpar roliga för-och efternamn som jag byggde ihop ett sommarlov när jag hade tråkigt (Voldemort-Gandalf Snyggberg är nog det bästa den har lyckats åstadkomma). Men Marcus Skräckskjärt var också ganska bra.

Jag märker att jag alltmer sällan tänker mig tillbaka på min tid som IT-student. Jag längtar inte tillbaka till december 2016 längre, innan den hemska vårterminen när jag fick mycket inspiration till min poesi. Jag har dock legat lågt med att publicera någonting av det på Regn och solsken, medveten som jag är om att folk kan känna sig träffade. Ibland är jag sugen på att göra det, men när jag har normala halter av serotonin är spärren oftast för hög. Jag får se vad jag gör i framtiden, om jag kan publicera någonting trots bra humör.

Som att springa uppför bergen

Så är jag är tillbaka efter ytterligare drygt två veckor. Jag tänker alltid att jag ska försöka skriva oftare, men det är svårt att få till det. Det är så mycket annat som jag måste skriva nu. Till exempel en examinationsuppgift där jag ska definiera hälsa (igen) och prata om värderingar i sjukvården (igen).

Spexabstinensen ökar alltmer ju längre tiden går. Fyra månader har passerat sedan jag flyttade hem från Forumteatern. Det var visserligen rätt så bra att inte ha fullspäckat med aktiviteter på fritiden när jag skulle hålla på och byta utbildning, men när det är så mycket självstudier på schemat börjar jag leta efter flera sociala sammanhang.

Min energi har varit låg ganska länge. Det är först nu jag har fått tillbaka kraften igen, efter några sega veckor där allt kändes dystert. Jag hade svårt att hitta någonting som kändes roligt eller meningsfullt. Men så lyckades jag sparka mig själv i baken och ta några initiativ till att ha lite roligare.

Den här veckan och förra sprang jag omkring på stan utklädd i konstiga kläder för att spela in en film som jag inte ska säga någonting om, för jag ska inte spoila. Sedan ska jag sätta igång med en ny rekryteringskampanj för att få folk att tro att det är roligare att vara med i Holgerspexets webbgrupp än de tycks tänka att det är. Sedan så måste jag ha mer roligt, vilket jag har en plan för. Jag måste gå och vara lite galen någonstans, annars blir jag galen på riktigt.