Bakom kulisserna

Nu håller spexsäsongen på för fullt. Premiären var för en vecka sedan och allt satt som det skulle. Jag behöver inte tillbringa lika mycket tid på teatern längre, men ändå hänger jag där tre gånger i veckan och hjälper till med föreställningarna. Min uppgift hittills har varit att öppna en dörr så att bandet syns i låtnumren, samt göra scenbyten tillsammans med de andra dekorarna.

På bilden kan ni se den plats där jag brukar stå. Det är en sorts korridor under balkongen där det känns ganska mysigt att vara.

Det kommer mer och mer publik på föreställningarna nu. Dessutom blir det mer drag när andra spexare kommer och kollar. Det är alltid kul. I helgen hade vi först Linköpings studentspex på besök och sedan gamla holgerspexare. Detta gjorde att det blev mycket mer omstarter och skämt än vad det annars blir. Det är roligt även för oss som jobbar bakom scenen när det händer nya, oväntade saker.



Förutom att vara på teatern och jobba (och gå på spexsittning varje helg) har jag börjat jobba heltid på Lejonfastigheter. Jag har fått ett konsultuppdrag på ett halvår då jag ska hjälpa en ingenjör som har för mycket att göra. I måndags kastades jag in i en värld av ritningar och jag har snabbt satt mig in i att förstå alla beteckningar och lära mig program för att hantera dem. Det är en omställning att börja jobba heldagar efter att först ha pluggat och sedan jobbat heltid, men det går nog bra när jag har vant mig.

Livet fortsätter

November har kommit och jag ser numera mer strålkastarljus än dagsljus. Det har blivit långa kvällar på Forumteatern, där spexarna kämpar för att bli klara med det sista till premiären på lördag. Jag tror inte jag kom hem innan elva någon gång den här veckan. Rekordet var det tekniska genrepet på tisdagen, då jag lämnade teatern vid halv två på natten. Tur att det bara behöver göras en gång per år.

I helgen tog jag en paus och var på en konsert med Melissa Horn. Jag har länge varit ett fan av henne. Dels för att jag kan relatera till henne lätt, då både hon och jag är människor som reflekterar mycket och har mycket känslor. Dels så beundrar jag att hon är modig nog att skriva låtar om sina innersta känslor och stå för det så mycket att hon sjunger dem inför publik.

Som alltid blir jag inspirerad till att själv publicera mina egna dikter, eller skriva på bloggen om ett mer personligt ämne. Jag är dock mer försiktig än när jag var yngre. För hur uppfattas det egentligen av de som läser? Hur mycket måste man veta om mig för att förstå kontexten? Jag vill inte hänga ut någon, men jag vet inte hur mycket alla andra vet om mina relationer. 

Men det är saker som jag får tänka på sen för nu är det spexpremiär i helgen och sedan ska jag börja på ett nytt jobb på måndag. Det har hänt många roliga saker i mitt liv den här hösten och det går nästan lite för fort. När jag tänker tillbaka och inser att det bara har gått två månader sedan mitt studieuppehåll så tycker jag inte att det är konstigt att det känns som om jag står med ena foten kvar i det gamla livet. Tiden går fort men ändå långsamt, som alltid.