Midsommar

I år firade jag midsommar på ett annorlunda sätt än jag gjort alla år tidigare. I min familj har det funnits en stark tradition att tillbringa midsommarhelgen hemma hos mammas släkt i Odensvi, varje år enligt samma schema. Vi springer löptävlingen Midsommarloppet på torsdag kväll, går ut på ängarna och plockar blombuketter på fredag morgon, åker iväg till midsommarstången nere vid Dybecksgården klockan två. Där placerar vi vår filt på samma ställe som släkten lagt den på 50 år i rad och sätter oss och fikar. Vi dansar lite kring stången, köper lotter och åker det berömda Midsommartåget (ett släp som dras av en traktor runt en runda på en kilometer). Sedan åker vi hem halv fyra och förbereder middagen.

I år tänkte jag att jag skulle pröva något annat och åkte till Boxholm på en midsommarfest tillsammans med främst holgerspexare. Vi tältade vid en å ute i skogen, lekte och umgicks. Vädret var väldigt varierande med solsken på förmiddagen, ösregn precis när vi skulle äta lunch och sedan uppehåll på kvällen. Det var tur, så att
vi slapp bli dyngsura.

Vi åt middag först vid 23:30, efter att ha grillat i månskenet. Det är många musikaliska människor med i spexet, så det bjöds på sång vid lägerelden. Det var mysigt.

Sova i tält är alltid en utmaning för mig. Jag brukar inte sova i tält, jag brukar vara vaken i tält och göra vad jag kan för att förbättra förutsättningarna för att somna. Till exempel vill jag inte frysa. Jag gick upp tre gånger under natten och klädde på mig varmare kläder innan jag till slut kände mig tillräckligt varm för att slappna av och somna. Sedan vaknade jag när solen gått upp av att det var jättevarmt. Jag slog inte direkt några rekord i sömntid på en natt, men jag sov någonting och det är jag nöjd med.

Så tog helgen slut och jag är tillbaka i kontoret på Astra Zeneca igen. Vad som händer där ska jag skriva om nästa gång, för just nu händer inte speciellt mycket. Det mest spännande som hände idag var att jag loggade in på en dator jag aldrig använt förut och loggade ut igen. Som sagt, jag återkommer när jag har något mer intressant att säga.

Tillbaka

Det är märkligt, det här med ledighet. När jag inte är ledig så längtar jag efter det. Sen, så fort jag blir ledig, är det skönt i ungefär tre dagar. Sedan kommer rastlösheten. Att bara sitta hemma och läsa böcker och kolla på film räcker inte för att underhålla mig hela sommaren. Bara tanken gör mig nästan stressad.

Idag fick jag i alla fall bota rastlösheten genom att börja jobba. Precis som året innan jobbar jag på Astra Zeneca i Södertälje hos labbets systemförvaltare. Jag kände redan de flesta arbetskollegorna från förra året, så det var skönt. Kanske var det därför som jag kände mig relativt pigg när jag kom hem, inte fullständigt dränerad på energi som jag annars brukar vara första dagen på en ny plats. Lite osäker var jag på vad alla skulle tycka om att jag bytt utbildning till läkarprogrammet. Denna helomvändning i livet är något som ofta väcker frågor hos andra. Än så länge verkar dock ingen tycka att jag är helt knäpp som gjorde så.

Dagen flöt på. Jag gjorde mina arbetsuppgifter. Som vanligt så går det snabbare än vad arbetsgivaren tänkt sig. Eftersom jag inte har en massa möten eller flera uppgifter att göra samtidigt, som de fast anställda har, så kommer jag ganska långt på en arbetsdag. Det verkar vara svårt att bedöma hur lång tid saker tar att göra för en sommarjobbare. Jag får se om jag får några extrauppgifter att göra i år igen.

Som sagt, jag har kommit igång med jobbet och det känns lite roligare igen. Men jag längtar tillbaka till Linköping. Det känns som om det är där jag har mitt liv, mina vänner, mina fritidsaktiviteter. Jag önskar att jag jobbade där istället. Det kanske är någonting som jag ska försöka mig på nästa år.

Nu är det slut

Jag sitter på tåget och ser hur Linköping försvinner bakom mig när jag ger mig av för sommaren. Det känns både skönt och tråkigt. Skönt för att tentan äntligen har varit och jag slipper sitta hela dagarna med näsan i någon av alla tjocka böcker som står med på litteraturlistan. Men tråkigt att lämna allt och åka hem till det gamla livet som nästan inte finns kvar längre när jag bott hemifrån i tre år.

Slutet kom fort. Tentaperioden slukade mig och jag stängde praktiskt taget in mig i biblioteket i två veckor för att repetera allt jag lärt mig sedan terminens början. Det var mycket, insåg jag. I början kände jag mig stressad. Mina sömnproblem som lyst med sin frånvaro i nästan ett år kom tillbaka. Men jag har lärt mig vikten av att stressa av, så jag tog mig tid att vila när jag blev för trött. Det var bra, då fick jag tillbaka energi och kunde plugga bättre nästa dag.

Jag var ibland iväg och gjorde saker på kvällarna. Till exempel sprang jag Blodomloppet med min basgrupp. Det var ganska kul och få springa lite igen. Det var länge sedan jag sprang ett löplopp och även fast att jag har inte formen för att komma fyra på terräng-SM längre så blev jag ändå nöjd med min tid. Jag hade inte tappat så mycket som jag trodde.

Tentan kände jag mig också nöjd med. Jag gick ut från tentasalen med en positiv känsla. Jag tyckte att jag kunde svara på de flesta frågorna (förutom hur vitamin B12 tas upp). Nu hoppas jag att Medfak inte rättar lika hårt som MAI (t.ex ger noll poäng på en fråga för att man skrev > istället för < på ett ställe i en 2 A4-sidor lång korrekt uträkning). Jag får vänta två veckor och se.

Dagen idag har jag tillbringat med någonting så roligt som att packa och städa. Jag gjorde prioriteringar över vad jag behöver ha med mig hem (linnen, kjolar, klänningar) och vad jag inte behöver (mantel och tomma toarullar). Sedan slängde jag sopor, dammsög och packade ihop. Nu ska jag vara ledig en vecka innan jag ska börja jobba, vilket ska bli skönt.