torsdag 27 december 2018

Plugg

Julen kom och passerade. En ganska intensiv tid då olika delar av släkten firar olika dagar, så både julafton och juldagen och annandagen firade vi. Det är roligt att träffa alla men i år kändes det stressigt på grund av tenta-p. Jag har ju mycket att plugga och kunde inte riktigt slappna av över julhelgen. Visst, jag följde min plan och pluggade halvdagar så att jag åtminstone fick någonting gjort, men den avkoppling som jag brukar få av jullovet har ju helt uteblivit.

Jag har just nu ett väldigt organiserat, inrutat liv. Jag följer ett strikt pluggschema som jag själv har gjort för att hinna med allting och samtidigt se till att jag inte blir för trött. Jag kan inte plugga alltför många timmar i rad för då går min prestationsförmåga ner. Istället försöker jag se till att alltid vara pigg när jag pluggar genom att sova ordentligt, springa och meditera. Stress är ju det som saboterar mest, inte bara prestationsmässigt men även livskvaliteten. Det är därför jag har lagt mycket energi på att skaffa en livsstil där jag undviker stress de senaste två åren.

Vi har en stor skriftlig tenta och en tenta som kallas integrerat praktiskt prov men som ändå inte verkar vara så värst praktisk vad jag har förstått. Det är två veckor kvar tills den sista nu. Det känns lite dystert att det är såhär jag ska leva dessa veckor. Ingenting att se fram emot direkt. Tittar man ut genom fönstret så är till och med vädret deprimerande. Men tiden går ju trots allt framåt. Någon gång är det slut.

lördag 15 december 2018

Ljuset i tunneln

Jag springer genom Ryd igen. Mina ben trycker ifrån mot marken, hjärtat bultar i bröstet. Jag andas in den friska, kalla luften, som till en början är lite bitande men snart alldeles lagom varm. Det tar ungefär fyra, fem kilometer innan känslan av att vara klar och skarp i huvudet dyker upp. Ytterligare några kilometer och så fylls jag med den behagliga lyckokänslan som man får när man har sprungit. Jag tränade på elitnivå innan jag flyttade till Linköping, så min kondition är fortfarande rätt bra, och jag känner mig lagom trött efteråt om jag springer 7 - 10 km. Men jag måste springa regelbundet, annars känns det som om min kropp blir full med adrenalin och hjärnan blir dåsig och ostrukturerad. Så jag försöker att aldrig vila mer än en dag mellan träningspassen.

Det har känts motigt att plugga de här sista veckorna. Jag har mentalt börjat ladda för tenta-p och känner mig inte så sugen på att lära mig något nytt. Jag vill börja runda av och repetera. Men basgruppsfallen är fortfarande lika stora. Jag kom ihåg att när jag började på läkarprogrammet tyckte jag att det var mycket att behöva lägga fyra timmar för att läsa på till ett basgruppsmöte, men nu känns det som ingenting. Nu läser man på i tio timmar och behöver ändå prioritera bort saker för att man inte hinner med. Som sagt, den här terminen kunde lika gärna ha varit uppdelad på två terminer.

Till er som inte pluggar läk: här är en lista på allt vi ska kunna om ni vill se. Till er som pluggar läk: var glada att det här inte är med på vår kurs i alla fall. Den kursen har jag läst för två år sedan. Jag är rätt nöjd med att jag blev godkänd.

Jag hade ett beslut att ta. Ska jag vara ansvarsfull och plugga istället för att gå på Holgers hjulfest? Ja. Jag har ju suttit i sex helger med dem och utsatt folk för gökljud så det fick väl bli så. Jag kommer igen i vår. Försök få bort mig från spexet om ni kan. Det är det bara decentraliseringen som kan lyckas med, ifall jag behöver studera på annan ort från termin 6 och framåt.

För övrigt så har jag passerat en gräns. Plötsligt brydde jag mig mindre om vad andra tyckte. Jag var rebellisk mot min amygdala för jag orkar inte var blyg. Jag pratar med folk för att jag vill och de får tycka vad de vill. Jag är trevlig mot folk men jag kräver ingenting tillbaka, och fungerar inte relationer så slutar jag anstränga mig för att de ska göra det. Livet händer och jag glider med och jag gör det som gör mig lycklig och släpper taget om det som gör mig olycklig.

söndag 9 december 2018

Livet just nu

Vad mycket studiematerial jag samlat på mig genom åren. Jag städade mitt rum och upptäckte att jag knappt får plats med allt på hyllorna längre. Min stora mängd anteckningsblock bidrar ganska mycket till det. Jag började anteckna på dator denna termin, men innan dess skrev jag alltid för hand. Jag bläddrade igenom dem lite snabbt och mindes mina gamla kurser i matte och fysik som jag plågat mig igenom. Så mycket jag har lärt mig som jag nu har kastat bort. Men, jag passar bättre som att vara läkare än som att vara i IT-branschen. Jag gillar att analysera människor mer än att analysera system.

K2 (termin 2) är ungefär lika krävande som envariabelanalys fast en hel termin lång. Seriöst, vem tycker att den här terminen är rimlig? På en vecka så förväntades vi lära oss allt om både synen, hörseln, balanssinnet samt ögats och örats anatomi och dessutom det mesta om olika typer av känsel och kroppsuppfattning. För att inte tala om sju timmar föreläsning på samma dag om vilka vägar signalerna färdas i hjärnan. Jag tycker egentligen att det är intressanta saker vi lär oss, men man hinner ju knappt läsa på allt innan man måste hasta vidare till nästa område. Nej, jag längtar tills tentan har varit. Jag har hört att det är mycket lugnare tempo på övriga terminer.

Jag har länge haft ett intresse för psykologi och vet lite om hjärnan (dock på en betydligt mer övergripande nivå). Jag vet att om man blir utesluten / dissad aktiveras samma områden i hjärnan som det gör vid smärta. Det brukade jag ha som argument för att det inte är snällt att vara kall mot folk för att man tycker de är jobbiga. Dock är man oftast kall för att man inte vågar kommunicera rakt och då behöver man vänlighet för att känna sig trygg och kunna göra det. Jag är lite kluven på den frågan, men jag tänker undvika att vara passiv-aggressivt kall själv.

Julen kommer snart, men julkänslan har inte infunnit sig än mitt i pluggstressen. Jag får väl se hur det går med allt. I alla fall, skönt att terminen snart är slut.

lördag 1 december 2018

Snöblandat regn

Den här helgen är ovanlig. Jag är inte uppbokad på någonting. Spexet är slut och vi har packat ihop våra saker för i år. Förra helgen genomförde vi den legendariska bakis-städningen, när vi dagen efter avslutningsfesten släpade oss till Forumteatern relativt tidigt och gemensamt monterade ner all dekor och teknik. Vi var ju inte det piggaste gänget och dessutom kändes det ju tråkigt att det var över. Det är en lite småsorglig känsla att vi aldrig kommer att köra just den här föreställningen igen.

Jag såg mycket folk jag kände på föreställningarna. Bland annat såg jag en person som varit viktig för mig, och en annan person som jag hade varit viktig för. Det var kul att se dem, även fast jag inte hann eller vågade prata med dem. Jag hade velat veta vad de gjorde nu. Jag hann dock inte tänka så mycket på det för jag kastade mig hastigt tillbaka i skolbänken igen så fort spexet tog slut. Som jag sagt tidigare, det är en hög arbetsbelastning på denna mardrömstermin.


Ibland är det svårt att hitta inspiration till att skriva. Till exempel just nu. Livet rullar på som vanligt och det händer ingenting vidare anmärkningsvärt. Vi är på väg in i den mörkaste tiden på året och jag tror att bristen på solljus gör mig lite låg. Det känns som om jag alltid är lite mer nere vissa perioder. Inte så att det är någon fara, men mitt normala humör är sämre än på sommaren. Slutet på november brukar vara så.

Och så har vi ju februari, vilket för min del är en skitmånad. Jag vet inte riktigt varför, men jag mår alltid som sämst i februari. Jag var med i en studie där jag varje månad gjorde ett personlighetstest samt svarade på andra frågor som bland annat handlade om min känsla av välmående. Känslan av välmående var som lägst i februari båda åren som jag deltog. Dessutom hade jag har två djupa olyckliga förälskelser som båda nådde sin värsta fas i februari (fast olika år). Min mammas sambo dog i februari förra året. I mina loggböcker från grundskolan så stod det också om tråkiga saker som t.ex konflikter med vänner som blev riktigt illa just i februari. Så nej, jag hoppas trenden vänder i år. Och helst inga fler kärleksproblem.

Och nu är det december och dags att börja blicka framåt mot jul. Jag har dock nästan glömt bort det i år. Det är mest tentan som är i fokus. Det blir en hel del plugg, men jag ska ta ledigt och fira jul med släkten några dagar. Lite kul ska man väl ändå ha.