Sill och signalfel

Jag går hemifrån strax innan 16, bärandes på en mycket tung väska med ett tält i, en sovsäck i ena handen och handväskan i den andra. Min reseapp föreslår att jag ska gå till en busshållplats 965 m bort. Det orkar jag inte, så jag väljer det näst bästa alternativet. Tyvärr ställde jag mig på hållplatsen där bussen gick åt motsatt håll och fick skynda mig över Södertäljes mest trafikerade väg.

Jag tar mig till Södertälje centrum och hoppar på ett pendeltåg till Södertälje hamn. Jag insåg då att jag skrivit fel i reseappen. Jag skulle till Södertälje syd. Ajdå. Jag hittar som tur var en buss som går dit och släpar mig ombord. Så kommer jag fram till Södertälje syd, där jag ska ta tåget till Linköping.

Jag skulle komma fram med tåget strax innan sju. Vad skönt, tänkte jag. Då hinner jag äta och packa i lugn och ro. Men när jag kliver in på stationen stod det en ny beräknad avgångstid på tidtabellen. Fem minuter försening. Dessa fem minuter visar sig vara en dryg kvart. Tåget sinkas ännu mer på grund av perioder med lägre hastighet och flera stopp under resans gång. Så när jag egentligen ska vara framme får jag istället besked om att jag skulle åka ersättningsbuss från Norrköping. Jag klivr ut ur tåget samtidigt som regnet började ösa ner och blev helt blöt. Så släpar jag mig ombord på den packade bussen med allt mitt bagage och skäms lite för att jag nästan tar upp två platser.

Jag kommer fram till Linköping precis när bussen till Gottfridsberg avgår. Nästa går om 25 minuter. Jag lackar ur och bestämde mig för att gå hem Det gjorde jag. Så nu har fått jag träningsvärk i ryggen och en större motivation till att skaffa körkort.

Anledningen till att jag åkte till Linköping var att jag skulle åka till Boxholm och fira midsommar med vänner från en förening som jag är med i. Jag slapp åka tåg dit, tack och lov. Vi samåkte ut till gläntan vid Unnamed Road där vi hade vårt läger. Jag upptäckte snabbt mitt behov av fortbildning i tältbygge, men som tur var fick jag hjälp av några mer kompetenta campare.

Dagen löpte på med sillunch, lekar, socialt umgänge och bad. Det var en lagom smart idé att bada salongsberusad i en stenig sjö. Jag halkade mig fram tills jag kom till midjedjupt vatten, tog ett snabbt dopp och gick sedan upp på land igen. Men jag har gjort mitt första dopp för år 2019 i alla fall. Sedan satt vi vid brasan medan det mörknade ute. Det var mysigt, men mina kläder blev impregnerade med röklukt.

Jag hade inte så höga förväntningar på sömnen den natten. Jag brukar inte sova i tält. Jag brukar ligga vaken i tält och vrida och vända mig för att hitta en bekväm sovställning. Jag har lite svårt att sova generellt och gillar när det är mörkt, tyst och lagom varmt i rummet. I tält så är det ljust, lyhört, iskallt på natten och kokhett på morgonen. Men det gick förvånansvärt bra. Jag tror jag sov hela fem timmar den natten. Men jag fick lite oinbjudna gäster. På morgonen hittade jag en stor grön larv på kudden. Vad larvigt av den att vara där.

Efter att ha mellanlandat i min lägenhet var det dags att bege sig tillbaka till Södertälje igen. Den här gången släpade jag på en tung väska till med mer saker jag ville ta hem under sommaren. Mamma tycker att jag inte har somriga kläder på mig, men jag är ju mest inomhus på jobbet och där är det ju kallt. Dessutom gillar jag att ha på mig långärmat och mörka färger. Det är liksom min stil. Aja, jag gillar inte att svettas ihjäl så jag tog med mig lite klänningar ifall jag ska vara ute någon gång.

Tror ni bussen kom? Ja, precis när jag började söka på SJ-appen efter tåg som gick senare än det jag hade biljett till. Jag kom som tur var precis i tid till stationen och kunde ta mig till Södertälje. Sen släpade jag mig in på en buss och gick av på den närmaste hållplatsen. Den var tyvärr 867 m hemifrån, och på vägen passerade jag en bro där det blev broöppning precis när jag kom. Detta kallas att inte ha flyt. Aja, jag ska inte gnälla för mycket, men vad skönt det måste vara för er som har bil.

Tillbaka på jobbet

Södertälje är sig likt. Jag kom dit igår, efter att ha tillbringat en weekend i Linköping där jag åkte och firade min kusin som tog studenten. Det är kul att se. Det är en befriande känsla att bli klar med
gymnasiet. Det är liksom slutet på den traditionella skolundervisningen och känns som ett steg till att bli vuxen. Jag tittar på alla glada ungdomar och tänker att det ändå var ett tag sedan jag tog studenten. Det är de som är lika gamla som min syster som går ut nu (fast inte hon för hon läser på idrottsgymnasium med lägre studietakt så att hon hinner träna). Jag börjar nästan känna press på mig när åren går och folk som är fem år äldre än mig jobbar och bildar familj. Det känns som om jag har långt kvar dit.

Jag är tillbaka på Astra Zeneca igen. Jag minns knappt hur många somrar jag har varit där. Jag tror det är tredje året jag är i Gärtuna. Jag började ju jobba på systemförvaltningen för att det var en bra erfarenhet för min IT-karriär, men sedan kom jag på andra tankar. Nu sitter jag på fikarasten och pratar om vad jag lärt mig på läk istället.

Läkemedelsbranschen är mycket styrd av regler eftersom det är farligt för människor om någonting skulle gå fel i tillverkningen. Även för kontorsarbetare som jag så måste alla dokument granskas och allting nytt testas noga enligt bestämda mallar/system innan det tas i bruk. Det finns föreskrifter för allt. Jag ska själv skriva en föreskrift för hur man ska göra en viss uppgift som jag gjorde förra året. För att göra det måste jag först läsa föreskriften om hur man skriver föreskrifter. Tycker man mycket om regler, då vet jag en bra arbetsplats.

Jag kunde ha jobbat som undersköterska. I Östergötland får man det efter tre terminer (dock inte i Södermanland för där måste man ha gått fem terminer). Fast det är ändå skönt att jobba på samma ställe. Jag känner de som jobbar där och det var kul att få ett bra mottagande.

Sista dagen

Då var det slut för i år då. I fredags skrev jag min tenta och sedan gick jag ut i friheten. Jag tycker att det alltid är så på universitetet att slutet kommer som en chock. Först pluggar man intensivt och sedan kommer tentan, och sedan är allt bara slut på en gång och alla åker hem.

Vi hade MEQ-tenta den här gången. Det betyder att man måste svara på frågorna i en viss ordning. Man får en bunt med papper, sen får man riva av översta sidan, där det finns en fråga man ska svara på, och lägga den i ett kuvert innan man river av nästa sida. Anledningen till det är att tentan är utformad som ett patientfall, där man får frågor i stil med "vilken undersökning vill du göra på den här patienten?" och nästa fråga bygger vidare på svaret, som då måste avslöjas. Jag tyckte personligen om det, även om det var lite stressigt med tiden. Man får ju reda på om man hade rätt direkt. Det kan visserligen vara jobbigt om man svarar fel mycket, men man har ju bättre koll på om man kommer klara tentan eller inte. Den här gången så var dock halva tentan "bläddertenta" där man får svara i valfri ordning, så där har jag ingen aning hur det gick. Men min känsla är att det gick bättre än när jag precis klarade godkänt och sämre än när jag fick 80 poäng.

Jag tog en sväng förbi ingång 27 i B-huset på vägen hem. Det var där vi alltid hängde på min gamla utbildning, och jag ville passa på när jag ändå var på Valla. Jag gick förbi IsYtan och kikade in. Det var ingen där som jag kände igen. Inte så konstigt med tanke på att det var sista dagen på tenta-p och att universitetet i princip hade sommarstängt. Men det var sig likt. Jag mindes att det fanns en lapp med allas ansikten och telefonnummer där, och när någon slutade så kryssade man över den. Det är tyvärr många som slutar på D-sektionen, så vi pratade skämtsamt om att det var som en bingobricka. Jag undrar om de fick bingo när jag slutade. Jag hade för mig att alla på min rad slutade innan mig.

Min cykel hade lämpligt nog fått punka två dagar innan tentan, så regnet kom ikapp mig när jag vandrade från B-huset till bussen. Det var ett rejält skyfall. Jag såg den ena blixten efter den andra och tog skydd inne i C-huset, där jag blev kvar i minst en halvtimme medan det regnade floder utanför. Så gick jag omkring där och mindes mitt gamla liv. Det är väldigt vad mycket de hade byggt om där. Slitna lokaler, men ändå fräschare förr.

På kvällen hängde jag med några tjejer från klassen på middag för att fira att terminen var över. Vi åt veganska vårrullar, vilket var en ny upplevelse för mig. Det var rätt gott. Jag fick inspiration till att laga lite godare mat, vilket jag typ inte hinner på vardagar. Det är svårt att få livet att gå ihop när jag har tusen andra saker att göra.

Nu har jag ledigt i en vecka innan jag ska börja jobba. Jag har tagit det rätt lugnt. Sett några avsnitt ur Outlander och The handmaid´s tale. Städat. Åkt på kortbesök hem till pappa. Och börjat förbereda inför mitt sommarjobb. Jag blev tvungen att göra en webbutbildning om säkerhet på arbetsplatsen. Då ska man svara på frågor av den här typen:

Behöver du följa de etiska reglerna?

1. Ja
X. Nej
2. Alla utom jag behöver följa dem

Det var inte så svårt tyckte inte jag. Dessutom har jag gjort det testet flera gånger tidigare. Jag får återkomma och skriva om mina äventyr på jobbet senare när jag har börjat.

Blandade tankar

Då var det dags att lyfta näsan ur boken och skriva lite om vad jag gör. Tenta-p är i full gång och jag är ganska trött efter intensivt pluggande. Jag är lite orolig över att jag inte ska klara kursen, men jag måste ju klara livet också. Vill jag bli en tant som bor ensam med tjugo katter och gör facebook-konton åt kottar för att verka ha vänner? Nej, det vill jag inte. Så jag har tagit mig ut från biblioteket då och då, spelat brädspel och socialiserat.

Nu sitter jag och resten av manusgruppen och skriver klart årets manus. Jag sitter och lägger in nördiga skämt och skrattar åt min egen dåliga humor. Det ska bli kul i höst att se hur den blir.

Jag är mig lite ledsen över att jag inte kunde vara med på LinCon. Det låter som en grej som jag borde tycka var kul. Men jag har inte tid med att vara borta för många dagar från tentaplugg och jag har en träff med mammas släkt idag. Det var länge sedan jag träffade mormor och hon mår inte så bra, så det är bäst jag åker dit.

Jag minns mitt första tenta-p på Medfak. Jag hade väldigt nördiga drömmar. En dag drömde jag att jag hittade en tennisboll i tvättstugan. När jag tittade närmare så var det inte någon boll utan en testikel. I den fanns det sexkantiga leverlober med en ven, artär och gallgång i varje hörn. Fast spermatogenesen pågick ändå i den. I drömmen så delade sig spermiestamceller och gick igenom de olika stegen i nästan rätt ordning. Sedan vaknade jag och undrade vad sjutton mitt undermedvetna egentligen höll på med.

Några andra märkliga saker jag har lärt mig på läkarprogrammet:

• diabetiker känner inte alltid smärta vid hjärtinfarkt
• njuren gör mycket mer än att bara producera urin. Den reglerar vätskemängd i kroppen, pH och koncentrationen av olika mineraler också. 
• njuren bildar ett hormon som gör att röda blodkroppar bildas
• levern har en betydande roll i metabolismen
• män måste bilda östrogen i små mängder annars slutar de aldrig växa
• kvinnor har testosteron i blodet, fast i mycket lägre koncentrationer än män
• en spermie på miljonen blir inte dödad av immunförsvaret i livmodern. 
• hjärtmuskelceller delar sig inte
• på de flesta ställen i kroppen finns parallella artärer, så att om man får en propp i den ena så kommer blodet fortfarande fram till vävnaden. Ett undantag är dock hjärtat. 
• om man får en propp i hjärnan så bildas det ett hålrum fullt med var i det området där hjärncellerna dog
• det finns tumörer som kan bestå av en blandning av vävnadstyper, som kan innehålla sådant som skelett, hårstrån och tänder som sticker ut
• tumörer hos vuxna innehåller i genomsnitt mellan 50 och 100 mutationer, fast de flesta spelar ingen roll för sjukdomen
• man får högt blodtryck av att äta lakrits

Det var allt jag hade för den här gången. Jag ska skriva något mer intressant när tenta-p är slut. Tills dess ska jag grotta ner mig i anemier.