Höstpromenader

Nu har hösten kommit på riktigt. Jag tycker om den här tiden på året, då det fortfarande är varmt nog att inte behöva tjocka kläder, men ändå svalt. Det blir mysigt mörkt på kvällarna, men ändå inte kolsvart redan klockan fyra. Naturen blir också så vacker när löven ändrar färg.

För någon vecka sedan var jag på väg hem en kväll, efter att ha varit på Lithe Vilses upptaktsträff. Det var mörkt ute och alldeles tyst och stilla. Jag gick där, ensam, i skenet från gatlyktorna. Lyssnade till det mjuka, smattrande ljudet av regn som träffade mitt paraply. Det var en härlig känsla att vandra där när allt var så stilla, när allt liv och all rörelse som brukade alltid brukar finnas i området hade upphört när alla människor dragit sig hemåt för natten.

Jag har promenerat mycket. Fram och tillbaka till bussen, ner till Holgerspexets källare där jag brukar hålla till på helgerna. Runt Ryd (särskilt nu när jag inte kan springa då bihålorna i min trånga näsa blivit infekterade som vanligt). Ibland upp och runt universitetet. Men jag ska väl ta tag i att köpa en cykel snart. Jag har inget svepskäl för att låta bli det längre. Det är mest en nackdel.

Veckan

Förra helgen tillbringade jag på Holgerspexets höstkickoff. Något som var lika roligt och galet som förra året. Leka hela dagen, öva på att sjunga en punchvisa flerstämmigt, ha sittning med massor av underhållning ... och diska mitt i natten. Vill ni veta fler detaljer, gå med i Holgerspexet och upptäck själva.

Sen så drog jag på mig en rejäl förkylning. Den senaste veckan har jag tillbringat med att ligga i sängen, dricka tiotals koppar te med ingefära och citron, läsa (när jag hade energi), och se på film (när jag inte hade energi). Då mina korridorgrannar skulle springa SM i orientering i helgen hade jag ingen lust att gå omkring och sprida virus, så jag höll mig isolerad på mitt rum. Ganska långtråkigt, tyckte jag, och googlade upp alla huskurer jag kunde hitta.

Idag vaknade jag upp med en känsla av att vara friskare, vilket var en lättnad. Jag kan snart komma tillbaka till mitt vanliga vardagsliv och vara lite mer social igen. Ska bli skönt, jag är rätt trött på det här vid det här laget.

Framtiden

Den här terminen blev kort för mig. Efter en vecka beslutade jag mig för att ta studieuppehåll det här året. Det hade jag funderat på under sommaren, men vissa händelser fick mig sedan att bli övertygad om att jag skulle göra det. Jag har varit i Järna den senaste veckan för att tänka och planera och få tillbaka känslan av harmoni igen.

Idag på min promenad fick jag en intressant tanke. Jag ställde mig vid en å och blickade ner i det kolsvarta vattnet. Fastän den är mindre än en meter djup gick det inte att se botten. Jag tittade lite närmare och såg hur det mörka vattnet gjorde ån till en stor spegel, där jag kunde se alla detaljer på i träden. Det var så vackert att jag tog en bild på det.

Jag undrar om det är så i livet också. Att mörker skapar positiva erfarenheter som man inte hade kunnat upptäcka på andra sätt.

Nu mår jag dock inte dåligt, jag mår bra.  Jag har en plan för framtiden, som börjar med att jag ska åka tillbaka till Linköping igen imorgon. Jag är ju fortfarande spexare och orienterare och därifrån är det svårt att dra mig då det är mina fritidsintressen.

Insikter

Jag fick rådet att börja skriva på den här sidan igen. Min blogg som jag startade för länge sedan, i en annan tid, då mitt liv var helt annorlunda. Jag var sjutton år och hade haft ett revolutionerande år i livet då jag började känna lust att vara mer utåtriktad. Jag ville uttrycka mig, berätta om vad jag tyckte och tänkte, men jag slets mellan min introverta, försiktiga sida och den sociala, kreativa filosofsidan som jag hade svårt att släppa fram.

Åren går och ytterligare fem revolutioner har skett i mitt liv. Händelser som skakade om mig, som fick mig att inse att jag behövde byta ut vissa vanor och beteenden mot andra. Min personlighet förändras snabbt. Nästan varje år har jag en ny livsstil, bättre anpassad till vad jag behöver. Det här året var extremt. Två och en halv livskris, tre tusen miljoner insikter, förändring av i stort sett alla mina vanor och det är fortfarande fyra månader kvar på året.

Nu står jag igen vid ett vägskäl och funderar på vad som är nästa steg i livet. Det enda jag vet är att framtiden inte är som jag trodde att den skulle vara för en vecka sedan. Jag ska tackla utmaningen att fortsätta med det som jag lärde mig under sommaren: känna efter vad jag behöver för att vara i balans och sedan se till att skaffa det. Jag upptäckte att jag kommer ganska långt med att sova, äta och motionera ordentligt och undvika stress. Mår man bra så klarar man bättre av allt annat också.

Som sagt, mycket har förändrats sedan jag startade den här bloggen, men det som finns kvar är att jag fortfarande har lust att uttrycka mig. Ni slipper min melankoliska poesi för den här gången, men det kanske händer att jag låter mina känslor omvandlas till ord och sedan släpper dem ifrån mig.