Södertälje är sig likt. Jag kom dit igår, efter att ha tillbringat en weekend i Linköping där jag åkte och firade min kusin som tog studenten. Det är kul att se. Det är en befriande känsla att bli klar med
gymnasiet. Det är liksom slutet på den traditionella skolundervisningen och känns som ett steg till att bli vuxen. Jag tittar på alla glada ungdomar och tänker att det ändå var ett tag sedan jag tog studenten. Det är de som är lika gamla som min syster som går ut nu (fast inte hon för hon läser på idrottsgymnasium med lägre studietakt så att hon hinner träna). Jag börjar nästan känna press på mig när åren går och folk som är fem år äldre än mig jobbar och bildar familj. Det känns som om jag har långt kvar dit.
Jag är tillbaka på Astra Zeneca igen. Jag minns knappt hur många somrar jag har varit där. Jag tror det är tredje året jag är i Gärtuna. Jag började ju jobba på systemförvaltningen för att det var en bra erfarenhet för min IT-karriär, men sedan kom jag på andra tankar. Nu sitter jag på fikarasten och pratar om vad jag lärt mig på läk istället.
Läkemedelsbranschen är mycket styrd av regler eftersom det är farligt för människor om någonting skulle gå fel i tillverkningen. Även för kontorsarbetare som jag så måste alla dokument granskas och allting nytt testas noga enligt bestämda mallar/system innan det tas i bruk. Det finns föreskrifter för allt. Jag ska själv skriva en föreskrift för hur man ska göra en viss uppgift som jag gjorde förra året. För att göra det måste jag först läsa föreskriften om hur man skriver föreskrifter. Tycker man mycket om regler, då vet jag en bra arbetsplats.
Jag kunde ha jobbat som undersköterska. I Östergötland får man det efter tre terminer (dock inte i Södermanland för där måste man ha gått fem terminer). Fast det är ändå skönt att jobba på samma ställe. Jag känner de som jobbar där och det var kul att få ett bra mottagande.
gymnasiet. Det är liksom slutet på den traditionella skolundervisningen och känns som ett steg till att bli vuxen. Jag tittar på alla glada ungdomar och tänker att det ändå var ett tag sedan jag tog studenten. Det är de som är lika gamla som min syster som går ut nu (fast inte hon för hon läser på idrottsgymnasium med lägre studietakt så att hon hinner träna). Jag börjar nästan känna press på mig när åren går och folk som är fem år äldre än mig jobbar och bildar familj. Det känns som om jag har långt kvar dit.
Jag är tillbaka på Astra Zeneca igen. Jag minns knappt hur många somrar jag har varit där. Jag tror det är tredje året jag är i Gärtuna. Jag började ju jobba på systemförvaltningen för att det var en bra erfarenhet för min IT-karriär, men sedan kom jag på andra tankar. Nu sitter jag på fikarasten och pratar om vad jag lärt mig på läk istället.
Läkemedelsbranschen är mycket styrd av regler eftersom det är farligt för människor om någonting skulle gå fel i tillverkningen. Även för kontorsarbetare som jag så måste alla dokument granskas och allting nytt testas noga enligt bestämda mallar/system innan det tas i bruk. Det finns föreskrifter för allt. Jag ska själv skriva en föreskrift för hur man ska göra en viss uppgift som jag gjorde förra året. För att göra det måste jag först läsa föreskriften om hur man skriver föreskrifter. Tycker man mycket om regler, då vet jag en bra arbetsplats.
Jag kunde ha jobbat som undersköterska. I Östergötland får man det efter tre terminer (dock inte i Södermanland för där måste man ha gått fem terminer). Fast det är ändå skönt att jobba på samma ställe. Jag känner de som jobbar där och det var kul att få ett bra mottagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar