Jag blickar tillbaka

Så har ännu ett år kommit till sitt slut. Jag har suttit länge och försökt tänka ut vad jag ska skriva om det här året. Det har inte varit lätt. Många viktiga saker har hänt och under andra halvåret har jag kommit fram till massor av insikter. Jag hade en lugn skön sommar och den bästa hösten i hela mitt liv, även fast jag inte kan säga detsamma om början på året.

Det här året så kom jag ut som poet i februari, då jag kände behov av att uttrycka mig. Skriva dikter är en av alla mina halvhemliga hobbies. Kruxet är att det känns oftast alldeles för personligt att lägga ut på Internet, särskilt när det handlar om aktuella händelser och människor jag fortfarande har kontakt med. Så jag håller det mesta för mig själv. Det var dock kul att jag fick rekord i antal sidvisningar på en dag då jag väl vågade mig på det.

På sommaren satt jag och tänkte mycket, som jag alltid brukar göra. Sommaren är min filosofiperiod. Jag läste några böcker om psykologi och blev inspirerad till att ändra min livsstil. Det resulterade i  att jag kände mig harmonisk, men också att jag började fundera över mitt val av utbildning. När jag kom tillbaka efter sommaren ställdes saker på sin spets och jag tog studieuppehåll, men stannade i Linköping för att ha socialt umgänge.

Jag har redan nämnt flera gånger att jag har haft två olika jobb. Tre till och med, om man räknar med sommarjobbet på Astra Zeneca där jag skrev formella dokument. På hösten jobbade jag först med att ringa telefonsamtal och göra marknadsundersökningar, men redan första dagen jag kom hem från det jobbet satte jag mig och sökte nya jobb. Det kändes inte som min grej. Två veckor senare var jag på intervju på Lejonfastigheter och ytterligare två veckor senare började jag arbeta där med teknisk dokumentation. Jag hamnade i en värld av ritningar och driftinstruktioner och plötsligt så vet jag vad alla skolor i Linköpings omgivningar heter. Det hade varit helt okej att stanna där i ett halvår, som det var tänkt från början. Men så kom jag in på en utbildning på vårterminen, så då fick jag säga upp mig. Igen. Men, mer om det senare.

Under året har jag engagerat mig mycket i Holgerspexet. Jag minns att jag förra året tyckte att det tog mycket tid att vara med i dekorgruppen och att jag skulle välja en grupp som hade mindre att göra. Det slutade med att jag var med i tre grupper. Jag var ansvarig för webbgruppen, som åtminstone finns i teorin även om alla verkar tänka att den inte är så central i spexet. På våren var jag med i SOF-gruppen, där vi dansade bakom ett flak i flera timmar under gassande sol på Linköpings gator. Och så anslöt jag mig till dekorgruppen igen, vilket passade bra eftersom jag inte jobbade så mycket i början av hösten.

Nu blickar jag framåt mot ett nytt liv. Jag ska fortsätta vara student i Linköping och vara spexare men för övrigt har jag ingen aning om vad som väntar. Jag hoppas på att vara lycklig och att livet ska fortsätta i samma goda riktning som det gjort under hösten. Jag vet mycket mer vad jag vill och vad jag behöver och det känns bra.

Livet efter spexet

Så var spexet slut för i år. De två veckorna svepte fort förbi med föreställningar flera gånger i veckan och sittningar varje helg.  Intensivt, men roligt. En hel del udda saker fick jag vara med om. Till exempel att vara på en sittning där man fick gå från bordet strax innan tre på natten och dricka sprit ur en handspritsflaska, för att bara nämna några exempel.

Här kan ni se min kristallkrona ( till vänster innan spexet började, till höger efter att den slängts i golvet varje föreställning och sedan inte gjorts iordning). Det är märkligt på vilka sätt som trådarna lyckades snurra sig efter ett fall på 4-5 m. Jag och resten av dekorgruppen ägnade en hel del tid åt att trassla upp och laga den, även om den höll ihop bättre än förväntat.

Den här veckan har jag sedan gått tillbaka till det "vanliga" livet (förutom att jag håller på och startar ett webbprojekt i spexet, så jag kommer som tur är inte därifrån helt). Jag fortsätter med mitt jobb. Går upp halv sju och kommer hem vid femtiden. Jag börjar anpassa mig efter mitt ganska fria liv de senaste månaderna. Jag har fått lära mig nya arbetsuppgifter, vilket ger mer variation och det blir roligare.

Ändå känns det som om jag går in i en tung tid. Det blir mörkare ute och jag är nästan inte ute i dagsljus någon gång. Kallare blir det också. När jag tittar ut genom fönstret ser allt grått och tråkigt ut och det regnar ofta. Kanske är det detta som skapar en känsla av tråkighet, att inte ha så mycket att se fram emot. Jag försöker sysselsätta mig med att vara med på aktiviteter medan jag väntar på att det ska bli jul och sedan börja bli ljusare ute igen.

Det känns så motigt att gå ut och springa den här årstiden, men ändå så skönt. När jag väl kommer igång är det en ganska behaglig temperatur då det är några plusgrader. Sedan känner jag mig nöjd och tillfreds med livet efter att kroppen fyllts med endorfiner efter löpturen.