Jag flyger norrut

Jag sitter uppe i Örnsköldsvik och vilar mig efter att ha sprungit klart den andra etappen på O-Ringen. Man kan ju tro att det ska vara kallare uppe i norr, men så är det inte. Efter en dag med åskskurar och regn så är temperaturen tillbaka till den osannolika värme som det har varit hela sommaren. Detta visade termometern igår.

Jag kom hit i lördags med flyg. Det var länge sedan jag flög sist och den första gången jag flög inrikes. Inte den första gången jag flög själv, dock. Det gjorde jag redan när jag skulle hem från Malaga för att åka till USA för fyra år sedan. Men, jag kände mig nervös innan jag skulle åka. Även om jag vet att flygplan nästan aldrig kraschar så vet jag att om det skulle hända så överlever nästan ingen. Jag blev dock lugnare av att se hur flygvärdinnorna gick omkring utan att se oroliga ut. De flyger ju varje dag, så de borde veta om något ovanligt händer.

Jag kom fram utan problem. Sen var jag ute och sprang. Det gick ringrostigt att orientera, det var ju länge sedan jag sprang med karta sist. Ganska jobbigt att springa var det också. Men, jag har tagit mig runt banorna hittills. 

Idag var det vilodag för alla utom eliten. Vi tillbringade förmiddagen med att åka till en annorlunda strand vid havet. Det var ett ganska vackert men kargt klippigt landskap där. Man fick tänka sig för var man satte fötterna eftersom klippblocken var ganska branta emellanåt. Men det var skönt att sitta på en sten nere vid stranden och känna hur vågorna stänkte på mig.

Jag tycker om att vara vid havet. Det ger på något sätt en lugnande känsla, detta stora öppna vatten som man ser så långt ögat kan nå. Ljudet av vågorna som regelbundet slår mot stranden, fläktandet från vinden och doften av salt är också avkopplande. 

Vi var dock inte ensamma om att vara där. När vi kom så var parkeringsplatsen full och bilar parkerade längs båda sidor av kanten på den ganska så smala vägen under en sträcka på flera kilometer. Att ta sig därifrån var inte det lättaste, särskilt som det kom en lastbil som körde i motsatt riktning mot alla bilar som skulle hem. Trots detta så var det ändå roligt att vara där. Det kändes värt att uppleva.

Det är skönt med regn

Jag har en ny vana på måndagar. Jag sätter mig och tittar ut genom fönstret på kontoret och ser hur många bilar som står på parkeringen. Förra veckan var det nästan fullt. Den här veckan gapar hälften av parkeringsplatserna tomma. Semestertiderna är här. Och värre blir det. En arbetskollega berättade att förra året stod bara en bil på parkeringen vecka 30 (hennes bil). Snacka om att vara ifred på jobbet.

Den här veckan gick de flesta i korridoren där jag jobbar på semester. Det fanns en känsla av förväntan i luften som jag själv också har smittats av. Även fast jag har två veckor kvar (med en ledig vecka emellan) så känns det som om det är dags även för mig att börja avsluta mina sysslor när alla andra runtomkring mig gör det. Det känns också lite speciellt att när de kommer tillbaka från semestern så är jag inte kvar. Kanske kommer vi aldrig ses mer, för jag kanske inte jobbar där nästa sommar och de kanske inte heller gör det. Det är en känsla av avslut som jag också känner.

Jag såg någon i matsalen som jag kände igen. Han såg inte mig, tror jag inte. Hade han sett mig hade han tittat bort och låtsas som han inte såg mig. Han slutade prata med mig och vägrade att ge en förklaring till det och det plågade mig länge. Jag undrade för mig själv om den osynliga isväggen mellan oss fortfarande skulle finnas kvar om vi möttes. För från mitt håll känner jag ingen ilska längre.

För att komma tillbaka till lite gladare ämnen så var jag i helgen och hälsade på min kusin i hennes nya lägenhet. Jag och pappa sov över hos min faster och stannade sedan och orienterade i Kolmården på vägen hem. 30 graders värme med gassande sol är ärligt talat inte det bästa löpvädret enligt mig, men det fanns en sjö nära kontroll 3 så jag gjorde mitt första utomhusbad för året. Några kontroller senare hörde jag till min förvåning åskmuller, trots att himlen var mestadels blå och de få moln som fanns nästan inte ens var gråa. Sedan kom ösregnet. Det regnade så kraftigt att man nästan blev mindre blöt av att duscha i en minut än att springa omkring en minut i detta regnoväder. Men jag har aldrig blivit så glad för regn i hela mitt liv. Regn är skönt ibland.

Veckans reflektioner

Så har jag tagit mig igenom den första arbetsveckan med fem arbetsdagar, vilket råkar vara min tredje vecka. Chefen frågade mig när jag ville börja och jag valde strategiskt att börja på en onsdag en vecka efter tentan. Då kunde jag först vila mig efter mitt hårda plugg genom att vara ledig en vecka och sedan mjukstarta med en tredagarsvecka följt av en fyradagarsvecka eftersom att det var midsommar den fredagen. Detta skulle göra att jag fick tid att anpassa mig till nya rutiner, människor och arbetsuppgifter och hjälpa till att undvika första-veckan-på-jobbet-utmattning.

Det börjar bli semestertider och det är mindre folk på jobbet för varje vecka som går. Jag minns från mina tidigare sommarjobb hur jag nästan var ensam kvar i mitten på sommaren. Vecka 29 och 30 brukar vara de veckor då flest är borta. De som tog tidig semester har då ännu inte kommit tillbaka och de som tog sen semester har precis gått. Jag kommer inte heller vara kvar så mycket längre än så. Vecka 31 är min sista vecka, sen tar jag lite ledigt innan höstterminen börjar. Sommaren är ju trots allt nästan den enda tiden på året som det är möjligt för mig att vara ledig när jag är student och har obligatoriskt basgruppsarbete varje vecka och tenta precis efter nyår. Jag klarade första tentan med god marginal så det är skönt att slippa ha omtentan att tänka på nu.

Det fungerar ganska bra att jobba när jag kommit in i det. Vissa utmaningar finns det dock. Som:

• när jag måste fråga någon hur jag ska göra för att komma vidare, men den enda som vet är på möte / jobbar hemma
• när jag behöver ha behörighet för att göra någonting, men personen som ger behörighet är på semester 
• när flera personer måste läsa och skriva under ett papper för att jag ska kunna gå vidare, men minst en person har inte möjlighet till det 
• när alla mina arbetsuppgifter inte går att utföra på grund av ovanstående punkter så att jag inte har något att göra

Jag har dock alltid mitt standardjobb att gå igenom allt som finns i arkivet, som jag får göra som extrasyssla. Det är något som är bra att få gjort men som prioriteras lägre än att få fabriken att fungera. Så jag springer ut och in där med lådor med skivor och disketter för gamla system. Vissa av dem är äldre än jag till och med.

Så ser livet ut just nu. Jag har det ganska skönt.