Jag har en ny vana på måndagar. Jag sätter mig och tittar ut genom fönstret på kontoret och ser hur många bilar som står på parkeringen. Förra veckan var det nästan fullt. Den här veckan gapar hälften av parkeringsplatserna tomma. Semestertiderna är här. Och värre blir det. En arbetskollega berättade att förra året stod bara en bil på parkeringen vecka 30 (hennes bil). Snacka om att vara ifred på jobbet.
Den här veckan gick de flesta i korridoren där jag jobbar på semester. Det fanns en känsla av förväntan i luften som jag själv också har smittats av. Även fast jag har två veckor kvar (med en ledig vecka emellan) så känns det som om det är dags även för mig att börja avsluta mina sysslor när alla andra runtomkring mig gör det. Det känns också lite speciellt att när de kommer tillbaka från semestern så är jag inte kvar. Kanske kommer vi aldrig ses mer, för jag kanske inte jobbar där nästa sommar och de kanske inte heller gör det. Det är en känsla av avslut som jag också känner.
Jag såg någon i matsalen som jag kände igen. Han såg inte mig, tror jag inte. Hade han sett mig hade han tittat bort och låtsas som han inte såg mig. Han slutade prata med mig och vägrade att ge en förklaring till det och det plågade mig länge. Jag undrade för mig själv om den osynliga isväggen mellan oss fortfarande skulle finnas kvar om vi möttes. För från mitt håll känner jag ingen ilska längre.
För att komma tillbaka till lite gladare ämnen så var jag i helgen och hälsade på min kusin i hennes nya lägenhet. Jag och pappa sov över hos min faster och stannade sedan och orienterade i Kolmården på vägen hem. 30 graders värme med gassande sol är ärligt talat inte det bästa löpvädret enligt mig, men det fanns en sjö nära kontroll 3 så jag gjorde mitt första utomhusbad för året. Några kontroller senare hörde jag till min förvåning åskmuller, trots att himlen var mestadels blå och de få moln som fanns nästan inte ens var gråa. Sedan kom ösregnet. Det regnade så kraftigt att man nästan blev mindre blöt av att duscha i en minut än att springa omkring en minut i detta regnoväder. Men jag har aldrig blivit så glad för regn i hela mitt liv. Regn är skönt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar