På toppen av berget

Jag klarade den skriftliga tentan. Tack och lov. Jag fick exakt så många poäng som man behövde för att bli godkänd. Jag slipper alltså sitta och plugga in en hel termin samtidigt som jag ska läsa den nya kursen. De är det som är nackdelen med terminstenta. Det känns som om att ifall man kuggar så är det svårt att komma ikapp, för man måste prioritera att plugga till omtentan för att slippa bli spärrad och då riskerar man att få omtenta på den pågående kursen. Första spärrtentan har varit nu. Jag hoppas det gick bra för dem som skrev den, även om jag tyvärr fick höra att några i klassen inte klarade sig. Det var synd. Det är tråkigt att folk försvinner från klassen.

Tredje terminen har börjat och hittills är tempot betydligt lugnare. Jag har unnat mig att ta sovmorgon varje dag. Vi har visserligen precis börjat, men schemat är luftigt och jag hinner gott och väl med basgruppsfallen utan att plugga 8-17. Jag fick flytta så långt som fem meter från det rummet där jag hade basgrupp förra terminen, så jag lär hänga vid Norra entrén och öka Pressbyråns intäkter ännu mer.

Nu är det patologi som gäller (sjukdomsmekanismer alltså). Veckans ord är reversibel. Det mesta jag har gjort studiemässigt har kretsat kring reversibla och irreversibla förändringar i celler och vävnader. Jag har lärt mig om några sjukdomar jag inte skulle vilja ha. Jag skulle väl egentligen föredra att slippa vara sjuk överhuvudtaget, men vissa sjukdomar skulle man ännu mindre vilja ha än andra. Typ amyloidos. Att få en äcklig tunga är ingenting jag brukar drömma om. Inte känselbortfall heller.

På tal om annat, mitt älskade spex kan man söka till nu. Jag har några roliga minnen från hösten. Mina vänner undrade vem den där Holger var, som jag hade börjat att träffa flera gånger i veckan. Frågorna var många. Varför skulle han flytta in på Kårhuset Kollektivet? Varför behövde han ha en massa strålkastare i taket? Det var något av det roligaste jag hade hört på hela hösten. Bara för att klargöra: Holger är alltså inte min hemliga pojkvän utan en förening som gör ett spex. Men jag kan förstå att folk tror det med tanke på alla excentriska människor jag har haft en crush på. Eller för att jag pratade om att jag var med i Holgerspexet hela tiden.

Jag har nu fått det ena beskedet jag väntade på, tentaresultatet. Jag väntar fortfarande på det andra. De här veckan ska jag hålla på med mitt hemliga projekt, för att se hur det går. Det har gått nästan en månad på det här året, och jag gillar det mesta som har hänt. Jag tror det blir ett bra år.