Jag sitter och tänker på några människor. Somliga beter sig som om de inte alls vill vara med mig och blir ledsna när jag låter dem vara ifred. Andra blir arga på mig i flera år för att de känner sig övergivna av mig, fast det var bara i deras fantasi som jag hade ett starkt engagemang. Vissa går liknande vägar i livet som jag och jag ser dem ibland och hoppas de mår bra. Jag har roligt åt att somliga också går de vägarna utan att veta om det, men jag är bekymrad för jag vill inte att någon ska bli ledsen. Vad slutet på de här historierna blir återstår att se, men jag har tänker ha en vänlig inställning. Isväggar är tråkigt.
Jag har haft det lugnt studiemässigt senaste tiden. Vi har nu gått över till tema PU (professionell utveckling), det vill säga de mer flummiga momenten som ingår i läkarprogrammet. Visst kan delar av det vara intressant. Jag gillar att filosofera kring sådant jag själv är intresserad av. Men att tvingas krysta ur sig saker kring ett smalt tråkigt ämne och dessutom hitta källor på det, det är inte skoj. Som nu, när jag har en skrivuppgift som handlar om att föreslå en intervention som förhindrar att undersköterskor får belastningsskador. Jag åker till Lungan för att få mer inspiration (hahaha) men den här uppsatsen är ändå det tråkigaste jag gjort på länge. Känner man att man har alldeles för kul, då kan man sitta och ögna igenom studier om ergonomi hos sjukvårdspersonal. Jag hittade en review där man lagt ihop resultatet av 20 olika studier och gjort en analys. I diskussionen stod det bokstavligen: It is not possible to identify any intervention with a strong support base. Det känns ju lovande.
Vad gör jag annars då? Inte mycket. Livet rullar på med manusmöten och försök att börja springa igen för nu har jag bara ganska lite snuva. Jag var med farmor och handlade och gjorde av med pengar, men det är bra att jag kommer ut och köper lite grejer. Jag tar mig aldrig iväg till affären annars. Den där verkligheten är ju lite svår att leva i för mig. Fantasin lockar och jag försöker stå emot så att jag inte drömmer för mycket om saker som aldrig kommer hända.
Jag vet inte om det stämmer, men det känns som om det blev väldigt mycket ljusare ute den här veckan. Jag känner mig glad igen. Kraften och energin är tillbaka. Nu hoppas jag det fortsätter så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar