Nu har hösten kommit på riktigt. Jag tycker om den här tiden på året, då det fortfarande är varmt nog att inte behöva tjocka kläder, men ändå svalt. Det blir mysigt mörkt på kvällarna, men ändå inte kolsvart redan klockan fyra. Naturen blir också så vacker när löven ändrar färg.
För någon vecka sedan var jag på väg hem en kväll, efter att ha varit på Lithe Vilses upptaktsträff. Det var mörkt ute och alldeles tyst och stilla. Jag gick där, ensam, i skenet från gatlyktorna. Lyssnade till det mjuka, smattrande ljudet av regn som träffade mitt paraply. Det var en härlig känsla att vandra där när allt var så stilla, när allt liv och all rörelse som brukade alltid brukar finnas i området hade upphört när alla människor dragit sig hemåt för natten.
Jag har promenerat mycket. Fram och tillbaka till bussen, ner till Holgerspexets källare där jag brukar hålla till på helgerna. Runt Ryd (särskilt nu när jag inte kan springa då bihålorna i min trånga näsa blivit infekterade som vanligt). Ibland upp och runt universitetet. Men jag ska väl ta tag i att köpa en cykel snart. Jag har inget svepskäl för att låta bli det längre. Det är mest en nackdel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar