lördag 23 november 2019

I väntan på bättre tider

Livet känns lite lättare igen. Jag ska börja jobba. Det är skönt att ha något att göra så att livet känns meningsfullt igen. Visst, jag har aktiverat mig. Jag har varit på US och pluggat lite extra för att jag ska få tiden att gå. Jag försöker vara mer social. Men det kändes ändå som att jag saknade en mening med livet, som att jag bara satt och väntade på att dagarna skulle gå. Det är som ett tomrum som jag vill fylla, och så händer det ingenting alls. Jag sitter och oroar mig för att sluta som en ensam tant med bara katter som sällskap. Nej, nu hoppas jag på att det blir lite roligare igen.

Jag insåg att jag var dålig på att hitta på grejer. Vad kan man göra på fritiden egentligen? Träna kunde man göra. Så jag var ute och sprang, bättrade på min kondition. Det var ju ett tag sedan jag kom fyra på junior-SM i löpning, och jag är dålig jämfört med då, men jag är en ganska snabb motionär.

Jag tog mig även till gymmet. Jag gick på yoga, som jag också har gjort förut, men jag slutade när jag flyttade ner till Linköping. Det var en ganska jobbig yoga jag var på, speciellt när det var längesen jag gjorde det. Jag märkte hur svag i armarna jag har blivit, de darrade när jag hade stått i stående hunden för typ tionde gången. Jag får träna mer så jag blir lite starkare i kroppen.

Laga mat och baka kunde man också göra. Så jag spenderade mer tid på mat än jag annars brukar göra. I vardagen hinner jag aldrig med att lägga så mycket tid på det, men nu ansträngde jag mig och gjorde godare mat som tog längre tid att laga.

Det här var inte det mest spännande jag har skrivit, men jag hoppas som sagt på bättre tider.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar