Känner inte igen mig

Jag vet, jag är inte klok. Jag är och pluggar fast jag inte ska. Se på film kan man ju göra, men inte hela dagen. För tillfället har jag hittat på en egen sysselsättning: plugga sånt som jag vill veta. Typ histologi (läran om hur vävnader är uppbyggda på cellnivå) som jag prioriterade bort för jag var inte så intresserad. Jag läste lite om bindväv, brosk, hur ben bildas, och sen tröttnade jag och började läsa om hjärtat som jag tyckte var roligare.

Många säger till mig att det snart är jul. Jag tycker inte det är så snart. Ibland känns det som om tiden flyger fram, men det är sannerligen inte nu. Varje vecka känns som tre veckor. Det var liksom längesen, det som hände för tre dagar sedan. Men nu har jag ett jobb på gång. Det känns som en lättnad. Jag vill inte ropa hej innan jag har kommit över ån, men det är skönt att känna sig nödvändig.

Jag kände mig lite ensam så jag försöker vara social. Jag tar kontakt med fler människor, har varit och fikat med några och varit på en slags fest med tre lustiga föreningar. Det går bra hittills. Jag har haft rätt så kul den här veckan. Visst, jag fick en chock när jag insåg att människor bryr sig om hur jag verkar vara, så nu tänker jag hela tiden på vilket intryck jag ger. Jag hoppas jag hittar mig själv igen snart, jag känner inte igen mig.