Ett år senare - likadant fast annorlunda

Nu har det gått ett år sedan jag startade upp Regn och solsken efter två år av nästan fullständig paus. Jag bestämde mig för att lägga ner sidan när jag skulle flytta till Linköping eftersom att jag visste att jag skulle träffa en massa nya människor som inte visste någonting om mig. Människor som då skulle kunna hitta mina gamla deppiga inlägg från gymnasiet och tro att jag var något djupt emo. Istället hade jag en annan blogg kallad Att pröva sina vingar, där jag skrev mer lättsamt om vad som hände i mitt liv. Det gjorde jag dock inte under så lång tid. Jag gissar att det var studierna och mitt nya liv som ensamboende som tog min tid och fick mig att tappa orken. Det sista inlägget publicerades 18 oktober 2015.

Nu när jag tänker tillbaka så märker jag hur länge ett år egentligen är. Vissa avlägsna minnen känns som om de hände igår, men när jag tänker på allt jag har gjort och alla jag har träffat som jag inte ens kände för ett år sedan, då känns det som om väldigt lång tid har gått.

Jag har gjort allt det här:

• tog studieuppehåll från IT-programmet den 4 september 2017
• jobbade som telefonintervjuare på CMA research från oktober 
• jobbade på Lejonfastigheter från november
• intensivt arbete med Holgerspexets föreställning Vlad Helsing checkar in från oktober - december
• kom in på läkarprogrammet i december
• började läkarprogrammet i januari
• två dödsfall i släkten (tyvärr) i början av 2018
• gjorde tentan och klarade den i juni
• jobbade på Astra Zeneca juni - augusti
• var fejknolla på läkarprogrammets nollning i slutet av augusti

Jag tycker att det är ett av de bästa besluten jag någonsin har gjort att byta program. Jag har haft roligt nästan hela året och jag slipper sitta och skriva fler verser på Ena foten utanför. Hoppas jag. Mina tankar glider iväg åt det farliga hållet allt oftare. Jag får akta mig så jag inte hamnar i en situation där jag sitter vaken hela nätterna och skriver sorgliga dikter och känner mig som Melissa Horn.

Tempot i skolan är högt. Det har gått 1,5 vecka och vi är redan klara med lungan. Jag bor i biblioteket igen. Jag försöker vara där 8 - 17 varje dag. Basgruppsfallen är enorma hittills så tiden behövs. Jag trodde inte det var så mycket fysik på Medfak, men när vi höll på med lungorna så handlar det mycket om tryck och flöden. Jag skrattade inombords på föreläsningen för jag kände så väl igen mig.