Vilket jävla år. Jag var sjukskriven i november 2019 så jag fick vara hemma ensam. Sen fick jag börja i ny klass på våren 2020, jag lärde inte känna någon och sen blev det distansundervisning så jag fick vara ensam hela terminen. Sen fick jag inget sommarjobb så jag var ensam hela sommaren. Sen fick jag vara ensam hela höstterminen för det var distansundervisning fortfarande, jag fick bara träffa Axel Noremo på zoom typ fem gånger. Sen på våren 2021 blev jag spärrad så då var jag arbetslös. Sen var var jag arbetslös på sommaren också och nu dör jag nästan för det är jävla distansundervisning. Jag är bara ledsen så jag kan dö. Jag är ledsen för jag har aldrig kul och jag får aldrig skoja och jag får aldrig prata om känslor och jag får bara säga artiga saker och alla blir bara sura ändå vad jag än säger. Jag behöver hjälp av någon att veta vad jag ska göra med min utbildning.
Jag har problem med mitt CV så jag vill gå klart en linje egentligen. Jag har problem med att jag behöver en kompis så jag ska ha någon att prata med. Jag har problem med att jag behöver bättre social kompetens så jag kan inte vara ensam hela tiden. Jag har problem med att jag inte har lätt att få jobb. Jag har problem med att jag inte kommer få någon kille på tusen miljoner år för det går inte att bli kär genom snyggvägen. Jag har problem med att psykopati är inne i mina sociala nätverk. Jag har problem med att jag hatar alla tjejer som sabbar för mig för de tror att jag är en sån som de själva är mot mig. Ge tillbaks det du tagit, alla handlingar slår alltid tillbaka, och då mobbade du ut en tjej som hade otur 15 år så den fick mer otur. Det skulle jag vilja skulle slå tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar