Hur lång tid ska det ta tills jag slutar tänka på vilken dag det är? Hur många dagar det är kvar tills jag kan återgå till mitt liv som student igen? Jag känner en slags hemlängtan till vardagslivet då jag går på föreläsningar och går och köper en kaffe och sätter mig och läser i biblioteket. Jag fick en ledig dag, och jag åkte till US för jag ville ha lite sällskap. Ironin var slående. Få i klassen är där, men jag är där som inte pluggar just nu.
Hur är det man gör när man har kul? Jag fattar inte hur jag gjorde förut. Jag har bra fantasi, jag sysselsätter mig med att tänka ut hypotetiska scenarion tills jag håller på att bli knäpp. Det är därför jag inte står ut med att vara ledig. Om den första grejen är sann så kanske den andra grejen är sann och då kanske en tredje grej kommer att hända som kommer leda till en fjärde grej och då kanske en femte och en sjätte grej händer. Så har jag den fula ovanan att ha imaginära pojkvänner som jag inbillar mig tycker om mig, och så brister illusionen någon gång när jag träffar dem i verkligheten och jag inser att jag är forever alone egentligen.
Vad gör man när man är forever alone? Jo, för att måla upp en ännu sorgligare bild av mig själv så är jag och arbetar på en lördag på ett äldreboende. Jag känner mig ganska ny i kläderna, det var en rörig dag, men tiden flög fram. Var är nycklarna någonstans? Vart bodde den här tanten nu igen? Jag misstänker att jag inte är som gjord för yrket, jag som är en analytiskt lagd virrhjärna, men det är bra att utveckla sina svagare sidor.
Men jag längtar efter någonting. Jag vill vara busig och skojig och tycka att det finns någonting att se fram emot i livet. Min sociala fobi försvann, och plötsligt fattade jag att människor inte skulle behandla mig så illa om jag ville vara med. Så nu har mängden sms på messenger skjutit i höjden. Det gör ändå mycket, det där, att ha någon att dela med sig av vad som händer i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar