Det är morgon i ett regnigt Sverige. Jag går upp tidigare än jag hade önskat och mixar i ordning smoothie (mitt senaste försök att hitta någon frukost som inte vänder sig i magen). Jag packar ner matlåda och jag och pappa går 700 m till Kallfors busstation. Buss, undrar ni? Varför åker ni ett sådant försinkande fordon till jobbet? Jo, bilen är på verkstad. Så vi sätter oss på den skumpande knarriga bussen. Pappa blir ledsen för att det var Scania som hade gjort den. Där jobbar han nämligen.
Jag sitter på jobbet. Astra Zeneca, byråkraternas paradis. Jag behöver lägga in ett dokument på en hårddisk. Får jag det? Nej, då måste jag motivera varför jag vill göra det och sedan måste två personer godkänna att jag ska få tillgång till den. Är en av dem på semester? Jovisst. Okej, jag vill använda ett program på datorn. Får jag det då? Nej, då måste jag mejla en administratör och säga att jag vill ha behörighet. Sedan måste hen gå igenom en massa byråkratiska processer och jag måste gå några utbildningar sedan får jag det en dag senare. Jag vill logga in på nätverksdatorn. Får jag det då? Nej nej nej. Då måste du ha ett speciallösenord som du bara får om du får tillstånd av en lång rad viktiga personer. Okej, vad ska jag göra då? Får man sitta och rulla tummarna? Nej, då måste du läsa några föreskrifter om tumrullningsteknik, hygieniska principer och tillvägagångssätt vid olyckor och sedan bli certifierad. Typ.
Vad hände med mitt Spotify-konto? Ingenting har hänt med det på sista tiden i alla fall. Men händelsen drog igång min fantasi. Tänk om det hade varit någon som ville säga mig något. Fast jag vill inte tro något. Jag vill vara rationell och bara tro på saker som det finns bevis för, trots att jag alltid blir INFJ på Myers Briggs. Jag hade hellre varit INTJ, som jag låtsades att jag var när jag gick i högstadiet. Varför låtsades jag det? Tja, jag förnekade att jag hade ett intresse att vara social eftersom det var svårt att passa in. Jag ville hitta vem jag var, som alla andra, och var ganska nördig av mig, så jag identifierade mig med såna intellektuella typer som inte festar och inte bryr sig så mycket om relationer. Fast i gymnasiet så upptäckte jag att i vissa sociala sammanhang så trivdes jag, och sedan dess kunde jag inte klara mig utan dem. Fast jag behöver rätt sammanhang. Trångsynta grupper är inte min grej.
Vad hände med mitt Spotify-konto? Ingenting har hänt med det på sista tiden i alla fall. Men händelsen drog igång min fantasi. Tänk om det hade varit någon som ville säga mig något. Fast jag vill inte tro något. Jag vill vara rationell och bara tro på saker som det finns bevis för, trots att jag alltid blir INFJ på Myers Briggs. Jag hade hellre varit INTJ, som jag låtsades att jag var när jag gick i högstadiet. Varför låtsades jag det? Tja, jag förnekade att jag hade ett intresse att vara social eftersom det var svårt att passa in. Jag ville hitta vem jag var, som alla andra, och var ganska nördig av mig, så jag identifierade mig med såna intellektuella typer som inte festar och inte bryr sig så mycket om relationer. Fast i gymnasiet så upptäckte jag att i vissa sociala sammanhang så trivdes jag, och sedan dess kunde jag inte klara mig utan dem. Fast jag behöver rätt sammanhang. Trångsynta grupper är inte min grej.
Jag har alltid en dragning till det kulturella. Familjen försöker dra ut mig i skogen och väcka mitt intresse för orientering till liv, men motivationen vaknar inte upp. Jag tycker det tar så lång tid. Och det blir alltid längre än man tänker sig. Pappa skulle ut och springa långpass, och det blev visst en mil längre än han tänkt sig, så han sprang 32 km. Det tog dubbelt så lång tid för honom att gå uppför trappan som vanligt. Nej, jag springer själv för att hålla igång min kondition. Idag körde jag intervaller för första gången på länge. Det finns ju backar här, det finns det typ inte i Linköping, så jag blir så trött när jag springer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar