Det är märkligt, det här med ledighet. När jag inte är ledig så längtar jag efter det. Sen, så fort jag blir ledig, är det skönt i ungefär tre dagar. Sedan kommer rastlösheten. Att bara sitta hemma och läsa böcker och kolla på film räcker inte för att underhålla mig hela sommaren. Bara tanken gör mig nästan stressad.
Idag fick jag i alla fall bota rastlösheten genom att börja jobba. Precis som året innan jobbar jag på Astra Zeneca i Södertälje hos labbets systemförvaltare. Jag kände redan de flesta arbetskollegorna från förra året, så det var skönt. Kanske var det därför som jag kände mig relativt pigg när jag kom hem, inte fullständigt dränerad på energi som jag annars brukar vara första dagen på en ny plats. Lite osäker var jag på vad alla skulle tycka om att jag bytt utbildning till läkarprogrammet. Denna helomvändning i livet är något som ofta väcker frågor hos andra. Än så länge verkar dock ingen tycka att jag är helt knäpp som gjorde så.
Dagen flöt på. Jag gjorde mina arbetsuppgifter. Som vanligt så går det snabbare än vad arbetsgivaren tänkt sig. Eftersom jag inte har en massa möten eller flera uppgifter att göra samtidigt, som de fast anställda har, så kommer jag ganska långt på en arbetsdag. Det verkar vara svårt att bedöma hur lång tid saker tar att göra för en sommarjobbare. Jag får se om jag får några extrauppgifter att göra i år igen.
Som sagt, jag har kommit igång med jobbet och det känns lite roligare igen. Men jag längtar tillbaka till Linköping. Det känns som om det är där jag har mitt liv, mina vänner, mina fritidsaktiviteter. Jag önskar att jag jobbade där istället. Det kanske är någonting som jag ska försöka mig på nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar