Som att springa uppför bergen

Så är jag är tillbaka efter ytterligare drygt två veckor. Jag tänker alltid att jag ska försöka skriva oftare, men det är svårt att få till det. Det är så mycket annat som jag måste skriva nu. Till exempel en examinationsuppgift där jag ska definiera hälsa (igen) och prata om värderingar i sjukvården (igen).

Spexabstinensen ökar alltmer ju längre tiden går. Fyra månader har passerat sedan jag flyttade hem från Forumteatern. Det var visserligen rätt så bra att inte ha fullspäckat med aktiviteter på fritiden när jag skulle hålla på och byta utbildning, men när det är så mycket självstudier på schemat börjar jag leta efter flera sociala sammanhang.

Min energi har varit låg ganska länge. Det är först nu jag har fått tillbaka kraften igen, efter några sega veckor där allt kändes dystert. Jag hade svårt att hitta någonting som kändes roligt eller meningsfullt. Men så lyckades jag sparka mig själv i baken och ta några initiativ till att ha lite roligare.

Den här veckan och förra sprang jag omkring på stan utklädd i konstiga kläder för att spela in en film som jag inte ska säga någonting om, för jag ska inte spoila. Sedan ska jag sätta igång med en ny rekryteringskampanj för att få folk att tro att det är roligare att vara med i Holgerspexets webbgrupp än de tycks tänka att det är. Sedan så måste jag ha mer roligt, vilket jag har en plan för. Jag måste gå och vara lite galen någonstans, annars blir jag galen på riktigt.