Vittne till inbrott

Som jag har sagt förut har det senaste året varit minst sagt dramatiskt. Aldrig tidigare har jag varit med om så många stora förändringar, så många genombrott, så många insikter på så kort tid. Jag brukade tänka att mitt liv kändes som någonting taget ur en dramakomedifilm. Händelser som sammanföll och skapade så komplicerade scenarion att det kändes som något som någon skulle hitta på för att skratta åt det. När jag sedan till slut kom in på läkarprogrammet och äntligen började slå mig till ro med en tillvaro jag tänkte behålla en längre tid så händer det dramatiska saker igen. Redan har jag upplevt två begravningar och två inbrott, efter inte ens två månader.

Igår, vid klockan två på eftermiddagen, är jag på besök hemma hos mina föräldrar. Jag hör hur mamma ropar från övervåningen att någon bryter sig in hos grannen. Jag tittar ut genom fönstret och får syn på en man som aggressivt slår sönder glasdörren på deras veranda och kliver in. Att grannarna är hemma oroar mig eftersom att jag är osäker på mannens avsikter.

Jag ringer 112 och får samtala med en polis samtidigt som mina föräldrar följer förloppet och ropar till mig vad som händer. Mannen går ut genom dörren, sätter sig i grannarnas bil och kör iväg. Jag får senare veta att polisen tagit fast mannen i Nykvarn efter att ha jagat honom med helikopter och flera polisbilar. Vill ni läsa tidningsartikeln, klicka här.

Detta var ganska omskakande. Jag var senare inne hos grannarna och hjälpte till och städa undan glassplitter och insåg då hur hårt han måste ha tagit i. Det fanns stora glasbitar utspridda i hela rummet och även i köket, där gärningsmannen kastat en sten med diameter på cirka 10-15 centimeter genom fönstret. Det var den helgen, det.