Här kan ni se min kristallkrona ( till vänster innan spexet började, till höger efter att den slängts i golvet varje föreställning och sedan inte gjorts iordning). Det är märkligt på vilka sätt som trådarna lyckades snurra sig efter ett fall på 4-5 m. Jag och resten av dekorgruppen ägnade en hel del tid åt att trassla upp och laga den, även om den höll ihop bättre än förväntat.
Den här veckan har jag sedan gått tillbaka till det "vanliga" livet (förutom att jag håller på och startar ett webbprojekt i spexet, så jag kommer som tur är inte därifrån helt). Jag fortsätter med mitt jobb. Går upp halv sju och kommer hem vid femtiden. Jag börjar anpassa mig efter mitt ganska fria liv de senaste månaderna. Jag har fått lära mig nya arbetsuppgifter, vilket ger mer variation och det blir roligare.
Ändå känns det som om jag går in i en tung tid. Det blir mörkare ute och jag är nästan inte ute i dagsljus någon gång. Kallare blir det också. När jag tittar ut genom fönstret ser allt grått och tråkigt ut och det regnar ofta. Kanske är det detta som skapar en känsla av tråkighet, att inte ha så mycket att se fram emot. Jag försöker sysselsätta mig med att vara med på aktiviteter medan jag väntar på att det ska bli jul och sedan börja bli ljusare ute igen.
Det känns så motigt att gå ut och springa den här årstiden, men ändå så skönt. När jag väl kommer igång är det en ganska behaglig temperatur då det är några plusgrader. Sedan känner jag mig nöjd och tillfreds med livet efter att kroppen fyllts med endorfiner efter löpturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar