Jag blickar tillbaka

Så har ännu ett år kommit till sitt slut. Jag har suttit länge och försökt tänka ut vad jag ska skriva om det här året. Det har inte varit lätt. Många viktiga saker har hänt och under andra halvåret har jag kommit fram till massor av insikter. Jag hade en lugn skön sommar och den bästa hösten i hela mitt liv, även fast jag inte kan säga detsamma om början på året.

Det här året så kom jag ut som poet i februari, då jag kände behov av att uttrycka mig. Skriva dikter är en av alla mina halvhemliga hobbies. Kruxet är att det känns oftast alldeles för personligt att lägga ut på Internet, särskilt när det handlar om aktuella händelser och människor jag fortfarande har kontakt med. Så jag håller det mesta för mig själv. Det var dock kul att jag fick rekord i antal sidvisningar på en dag då jag väl vågade mig på det.

På sommaren satt jag och tänkte mycket, som jag alltid brukar göra. Sommaren är min filosofiperiod. Jag läste några böcker om psykologi och blev inspirerad till att ändra min livsstil. Det resulterade i  att jag kände mig harmonisk, men också att jag började fundera över mitt val av utbildning. När jag kom tillbaka efter sommaren ställdes saker på sin spets och jag tog studieuppehåll, men stannade i Linköping för att ha socialt umgänge.

Jag har redan nämnt flera gånger att jag har haft två olika jobb. Tre till och med, om man räknar med sommarjobbet på Astra Zeneca där jag skrev formella dokument. På hösten jobbade jag först med att ringa telefonsamtal och göra marknadsundersökningar, men redan första dagen jag kom hem från det jobbet satte jag mig och sökte nya jobb. Det kändes inte som min grej. Två veckor senare var jag på intervju på Lejonfastigheter och ytterligare två veckor senare började jag arbeta där med teknisk dokumentation. Jag hamnade i en värld av ritningar och driftinstruktioner och plötsligt så vet jag vad alla skolor i Linköpings omgivningar heter. Det hade varit helt okej att stanna där i ett halvår, som det var tänkt från början. Men så kom jag in på en utbildning på vårterminen, så då fick jag säga upp mig. Igen. Men, mer om det senare.

Under året har jag engagerat mig mycket i Holgerspexet. Jag minns att jag förra året tyckte att det tog mycket tid att vara med i dekorgruppen och att jag skulle välja en grupp som hade mindre att göra. Det slutade med att jag var med i tre grupper. Jag var ansvarig för webbgruppen, som åtminstone finns i teorin även om alla verkar tänka att den inte är så central i spexet. På våren var jag med i SOF-gruppen, där vi dansade bakom ett flak i flera timmar under gassande sol på Linköpings gator. Och så anslöt jag mig till dekorgruppen igen, vilket passade bra eftersom jag inte jobbade så mycket i början av hösten.

Nu blickar jag framåt mot ett nytt liv. Jag ska fortsätta vara student i Linköping och vara spexare men för övrigt har jag ingen aning om vad som väntar. Jag hoppas på att vara lycklig och att livet ska fortsätta i samma goda riktning som det gjort under hösten. Jag vet mycket mer vad jag vill och vad jag behöver och det känns bra.