Livet fortsätter

November har kommit och jag ser numera mer strålkastarljus än dagsljus. Det har blivit långa kvällar på Forumteatern, där spexarna kämpar för att bli klara med det sista till premiären på lördag. Jag tror inte jag kom hem innan elva någon gång den här veckan. Rekordet var det tekniska genrepet på tisdagen, då jag lämnade teatern vid halv två på natten. Tur att det bara behöver göras en gång per år.

I helgen tog jag en paus och var på en konsert med Melissa Horn. Jag har länge varit ett fan av henne. Dels för att jag kan relatera till henne lätt, då både hon och jag är människor som reflekterar mycket och har mycket känslor. Dels så beundrar jag att hon är modig nog att skriva låtar om sina innersta känslor och stå för det så mycket att hon sjunger dem inför publik.

Som alltid blir jag inspirerad till att själv publicera mina egna dikter, eller skriva på bloggen om ett mer personligt ämne. Jag är dock mer försiktig än när jag var yngre. För hur uppfattas det egentligen av de som läser? Hur mycket måste man veta om mig för att förstå kontexten? Jag vill inte hänga ut någon, men jag vet inte hur mycket alla andra vet om mina relationer. 

Men det är saker som jag får tänka på sen för nu är det spexpremiär i helgen och sedan ska jag börja på ett nytt jobb på måndag. Det har hänt många roliga saker i mitt liv den här hösten och det går nästan lite för fort. När jag tänker tillbaka och inser att det bara har gått två månader sedan mitt studieuppehåll så tycker jag inte att det är konstigt att det känns som om jag står med ena foten kvar i det gamla livet. Tiden går fort men ändå långsamt, som alltid.