Jag önskar att jag hade något bättre att skriva om än sjukdomar och död och sorg. Det har jag tyvärr inte. För bara drygt en månad efter att min faster gick bort alldeles för tidigt så har min mammas särbo också dött, helt oväntat. Dysterheten har sänkt sig över familjen som ett tjockt svart täcke.
Så jag gick inte upp och lärde mig hur man kollar i mikroskop klockan 07:45 på torsdagsmorgonen. Jag satt inte i biblioteket och läste på om replikation av DNA. Gick inte på basgruppsmöte och pratade om celldelning. Åkte aldrig iväg med Holgerspexet till en herrgård i Småland på helgen. Jag åkte hem för att stötta familjen. Sen satt vi och mådde dåligt tillsammans.
Det här var inte det muntraste jag någonsin har skrivit, men för att säga någonting positivt har jag i alla fall kommit in i studierna. Det kändes skönt att vara tillbaka idag. Jag har lärt mig en massa intressanta saker som jag ska ta upp i ett senare gladare inlägg. Det var allt jag hade att säga just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar