Det spricker upp

Äntligen, äntligen börjar molntäcket som legat över mig så länge att spricka upp. Solen börjar leta sig fram bakom bitar av blå himmel och jag börjar tro på att den ska stanna. Att värmen och ljuset ska återvända. För nu kan jag se hur isen smälter. Det går sakta, men bit för bit så släpper den greppet om mig, omvandlas till vatten som strömmar och forsar, fritt och fullt av energi.

Den här helgen har jag inte gjort så mycket. Jag har haft någon form av förkylning, eventuellt allergi. Detta gjorde att jag inte sprang någon av de tre tävlingar som jag hade anmält mig till. Men det känns som om den är på väg bort nu.

Jag har haft mycket att göra i skolan så jag orkar inte skriva så mycket, så jag uppdaterar och skriver något ordentligt inlägg när jag orkar.

Träningsdag

Idag var jag med på en träningsdag med min klubb. Först var vi ute och sprang en orienteringsbana i par. Det gick väl bra, förutom att min grupp inte förstod instruktionerna och fick springa en extra slinga. Man skulle tydligen börja med att springa till tredje kontrollen, och sedan springa till mål, vända på kartan och springa en annan bana, sedan vända på kartan igen och springa färdigt den första banan. Min grupp glömde vända kartan i början, så vi fick springa två kilometer extra.

Efter träningen åt vi, pratade om nästa säsong och spelade innebandy. Jag har aldrig varit bra på bollsporter, men idag gick det faktiskt bra för att vara mig. Jag vågade ta plats på planen, vågade försöka ta bollen från motståndarna och kände mig inte som att jag skulle bli utkastad från planen när jag gjorde misstag. Det var kul att spela då, när man känner sig delaktig i spelet.