lördag 9 oktober 2021

Datorintrång

Nu är det så att en hacker bråkar med mig på ett sätt jag inte gillar. Ibland är det ganska ofarligt så jag bryr mig inte. Nu börjar jag bli irriterad för att han börjar ta bort designdagboken, som är en inlämningsuppgift som jag ligger efter med som snart ska lämnas in. Det tyckte inte jag var bra, som har bråttom och nästan inte hinner göra den bra eftersom jag har varit deprimerad. Då tycker han att han busar och så ska jag kontakta vänner och säga att han är jobbig så ska jag få tillbaka den.

Problemet är att ingen av de vännerna är liksom kompisar med mig. Jag kan nog skriva till dem en eller två gånger, vilket jag har gjort till alla. Det är lite underförstått att jag inte är med i Holgerspexet i år eftersom jag var så jobbig förra året. Folk gillar att prata om mig för att jag var mobbad, och en autistisk person kan inte förstå att jag är mobbad och inte en kompis som de är arga på. Nu är jag mobbad av honom för att jag inte får vara med. Jag skulle vilja att ingen pratar om mig så han kan förstå att vi inte är kompisar.

Vad ska jag göra för att filen ska komma tillbaka? Jag vet inte. Jag vågar inte skriva till någon kompis som nästan inte känner mig och vara pinsam och säga att han är jobbig. Nej, man får inte gilla mig om man tycker att jag måste berätta för kompisar vad jag känner varje dag. Då får man tycka att det är okej att jag har bara en kompis. Nej, man får inte tro att jag ska ringa mamma varje dag för jag har svårt för henne. Nej, man får inte tro att jag ska ringa Max bara för att alla dina vänner ringer Max. Jag blir rädd för det verkar som om han alltid tycker jag ska ringa den elakaste jag kommer på och vilja ha hjälp av den. Nu får man inte sabba för mig för jag klarar inte mig. Jag kan inte bara bli underkänd så jag inte får något jobb, för jag är inte bra på att fixa jobb. Man får inte göra några intriger där jag ska få hjälp av andra människor för jag är lite mobbad och inte så populär. 

Jag är så jävla arg för jag sitter inte på datorn och är snygg, jag sitter på datorn och försöker plugga. Motivet är att få jobb, inte att vara snygg. Jag bryter ihop för jag har ingen kompis som jag kan berätta för hur jag känner så därför kan inte han tjuvläsa mina sms och tro att jag är en sån typ. Då tror han bara att jag är en slampig tjej för att jag såg snygg ut, för så tror man snygga tjejer är.

tisdag 5 oktober 2021

Jag gnäller

 Jag har panik idag igen. Jag håller på att bryta ihop. Jag blir gränspsykotisk hela tiden för att det är helt omöjligt att göra som en människa som har normala relationer. 

Jag är jätterädd. Jag förstår att jag nästan inte kan få jobb för jag har inget bra CV och kan inte snacka och har inga alls kontakter. Jag kan nästan inte säga på ett sätt så att jag får jobb. Därför måste jag nästan ha högskoleutbildning för att få jobb, och då måste jag ha gått klart en linje och bara säga att jag är en civilingenjör så får jag jobb någonstans. När det blev såhär, då är det som att jag får söka jobb på städfirma och säga att jag är deprimerad och usel och ljuga i CV att jag inte kan någonting så jag får någon referens.

Jag har svårt att få kompisar för jag hade jättesvår social fobi som har gått över och då fattar jag inte hur man gör när man lär känna någon på ett normalt sätt. Jag känner alltid människor för att jag bara gick i klassen och pratade med dem i skolan och sen följde jag med dem för att de bjöd mig, och så bjöd dem mig en gång i månaden och sen ringde jag aldrig någon gång. Nu måste jag plugga på distans och då måste man bara ringa och då säger jag bara fel hela tiden så ingen tycker om mig.

Jag har problem med att jag blir trakasserad på datorn för att jag inte fattar sociala koden av en person som inte fattar känslokoden alls. Jag får panik för att jag inte har någon som vill att jag ska ringa när som helst och berätta vad som helst. 

Jag har problem att jag får höra att jag måste skärpa mig hela tiden och alla hatar mig som jag känner, och jag är störd i huvudet för att jag inte får vara med någon så jag kan inte tänka. Då gör jag som en idiot hela tiden så jag inte mår bra. Jag har problem att jag är ovän med ett geni som tycker att jag är elak som inte har en kompis, och han tycker att han själv får ringa hundra gånger för att kompisar ska gilla honom så det tycker han att jag också ska göra annars är det inte synd om mig. Jag vill inte vara rädd och komma på att det finns en geniplan där jag bara gör fel hela tiden. Då får jag ångest för det vill inte jag veta för det vågar inte jag fatta och sen är jag rädd att den personen i så fall ska bli så arg för att jag gör fel så den förstör för mig. Jag är rädd att folk ska förstöra för då dör nästan jag för jag kan nästan inte må bra på flera år. 

Jag har problem för jag har en egen plan att gå på högskolan för att jag ska få bättre utbildning. Min plan är att gå ett år Grafisk design så att jag kan säga att jag typ gick tre år IT. Då skulle jag få någon kompis så att jag fattade hur man skulle vara mot någon. Sen skulle jag gå med i en klubb så skulle jag ha en hobby. Sen har jag problem med att klassen inte var snäll mot mig, så då mådde jag inte bra. Då blev det där geniet arg på mig fortfarande för att jag inte har en kompis, och han tycker man inte ska må bra utan kompis för då blir han arg. Då tycker inte han man får vara duktig i skolan så jag blir jätterädd för då bara slutar jag och får inget jobb och får verkligen inte ens någon människa att prata med på hela hösten. 

Jag har problem med att jag inte kan få partner så lätt för jag tycker inte om människor. Jag tycker om filosofiska diskussioner så mycket så jag tycker det är som att aldrig ha sex i relationen att aldrig ha såna diskussioner. Därför gillar jag ingen dum partner och ingen ytlig. Sen tänder jag inte på människor så lätt, jag tänder bara på en människa som tycker om mig egentligen om jag sa alla hemligheter, och det är inte så många som gör när jag är deprimerad och psykiskt störd. Sen har jag Aspergers syndrom så om jag hittar en sån person så kan jag typ inte ragga upp den. Förutom det så har jag svårt att berätta om mig själv så det tog ett år tills personen kände mig så bra så det gick att ragga på mig. Dock är jag en person som egentligen är en riktig pojkvän-tjej, så jag kommer aldrig må så bra någon gång. Jag hatar folk som tror jag är snygg för jag är den fulaste i hela världen men så ser inte jag ut. 

Ingen fattar vem jag är. Om jag mådde bra så hade jag tre snälla vänner som var kreativa och sen hade jag en pojkvän som jag var med nästan hela tiden. Men jag kunde inte få det livet för jag hade en familj som tränar och hade Aspergers syndrom, så jag kom inte på att jag ville vara sån person förrän jag var med i Holgerspexet. Alla andra tjejer som är som mig tränar ingen gång och fikar minst en gång i veckan och går och ser på teater och är med pojkvännen. Men jag kan inte. Och jag kan inte ta livet av mig för nu är jag så ledsen så jag typ gör bort mig och jag måste vara fem gånger så ledsen för att jag ska skära mig. Men jag fixar nästan inte Grafisk design på distans när jag är mobbad av hela världen. Nu får väl jag må dåligt hela livet då för alla tyckte inte Esagila var söt och alla älskade inte Embla och jag var inte cool nog för David. Och jag tycker inte det är kul att ha NPD som Emilia tycker. 

söndag 3 oktober 2021

Jag är arg

Jag är arg Matilda Isberg för hon bara skriver säger som en mobbare. Det tyckte inte jag var konstigt för jag bara skrev till alla för jag var mobbad själv förra året. Sen blev jag arg för hon ringer min mamma för svarar så snällt. Det blev jag skitarg på för man får inte ringa min mamma som jag alltid är osams med, som alltid ska tro att det var en riktigt gullig snäll tjej som var orolig. Jag blir så arg på mamma så jag lägger på luren. Nej, den tjejen känner inte mig längre och det är inte logiskt att hon skulle ringa och vara elak utan anledning. 

Jag är arg på Matilda Eklind som också skriver till mig och är dryg. Jag har inte sagt någonting till någon läkare på hela året så det är inte logiskt heller. 

Nej, jag känner inte Martin Eliasson. I så fall har han utnyttjat mig för att känna alla mina kompisar för att han tyckte det var kul och hoppade över mig för jag är mobbad. 

David Combler hatar jag. Jag är också en autistisk person som har Mensa-IQ, som han är, det är bara därför vi tror vi gillar varandra. Sen är jag djup. Jag kan inte fatta om han är djup, det verkar inte så när han tror jag är en diva. Min mamma hatar högkänsliga tjejer så det är därför jag alltid fejkar att jag är Alicia Bertilsson för den gillar mamma. I alla fall, jag är arg om det är han som mobbar mig för att jag inte säger till kompisar vad jag tycker varje dag. 

Jag skulle ha fattat att Embla gick GDK så jag skulle inte ha börjat. Hon är som GDK, men alla spexare är lite kära i henne för att hon tror hon är djup.

Jag blev skitarg på Agnes Sjöstrand. Hon blev arg för att jag lurade henne och bad om ursäkt fast jag inte var ledsen för att hon skulle bli glad. Då skrev hon ett sms om saker som jag aldrig hade sagt, men sagt till mamma i telefon en timme tidigare. Därför anmälde jag Agnes för avlyssning av telefon.

Jag hatar att folk skriver och hatar på mig på Jodel. Jag hatar att de tror att jag är snygg som är arg för de mobbar mig. Jag fattar att måste mobba mig på något forum, annars vet man inte såna saker om mig, så då blev jag skitarg för att alla Facebook-vänner verkar spionera på mig och mobba mig. Jag tycker att det är konstigt att den och den känner varandra. 

Jag hatar om kompisarna kände min mamma. Det tror inte jag, det är bara massa jävliga tjejer som ringer till henne och tycker jag är jobbig. Jag vet att min mamma tror att jag har lågt IQ och fattar koden, men det är tvärtom, jag fattar allting men inte reglerna hur man är snäll. 

Jag hatar att pappa alltid tror mina kompisar i Grafisk design är gulliga kompisar. Jag måste försöka ta upp känslor med någon så jag får ta upp med honom och han bara: nu kanske ni har missförstått varandra. Jag bara: tre klasskamrater blockar mig i en timme när jag säger som jag skulle vilja säga. Han bara: du kanske ska säga att du är ledsen. Jag bara: aldrig någonsin. 

Nej, jag fattar inte sambandet att folk härmar varandra. Jag blir jättearg på att dummare människor än mig ska tro att de fattar det för att de på något sätt spionerar på mig. Då gör jag aldrig så själv så får jag inga problem. Jag kan bara göra så att jag härmar sån jag själv gillar för så fattar jag hur man gör. Då blir jag lik sån som jag gillar så jag kan ha någonting gemensamt med den så det är större odds att känna den.

Vad ska jag göra nu då? Sticka från jävla Liu och inte känna någon? Det får vi se. 

söndag 26 september 2021

Otur

Vilket jävla år. Jag var sjukskriven i november 2019 så jag fick vara hemma ensam. Sen fick jag börja i ny klass på våren 2020, jag lärde inte känna någon och sen blev det distansundervisning så jag fick vara ensam hela terminen. Sen fick jag inget sommarjobb så jag var ensam hela sommaren. Sen fick jag vara ensam hela höstterminen för det var distansundervisning fortfarande, jag fick bara träffa Axel Noremo på zoom typ fem gånger. Sen på våren 2021 blev jag spärrad så då var jag arbetslös. Sen var var jag arbetslös på sommaren också och nu dör jag nästan för det är jävla distansundervisning. Jag är bara ledsen så jag kan dö. Jag är ledsen för jag har aldrig kul och jag får aldrig skoja och jag får aldrig prata om känslor och jag får bara säga artiga saker och alla blir bara sura ändå vad jag än säger. Jag behöver hjälp av någon att veta vad jag ska göra med min utbildning. 

Jag har problem med mitt CV så jag vill gå klart en linje egentligen. Jag har problem med att jag behöver en kompis så jag ska ha någon att prata med. Jag har problem med att jag behöver bättre social kompetens så jag kan inte vara ensam hela tiden. Jag har problem med att jag inte har lätt att få jobb. Jag har problem med att jag inte kommer få någon kille på tusen miljoner år för det går inte att bli kär genom snyggvägen. Jag har problem med att psykopati är inne i mina sociala nätverk. Jag har problem med att jag hatar alla tjejer som sabbar för mig för de tror att jag är en sån som de själva är mot mig. Ge tillbaks det du tagit, alla handlingar slår alltid tillbaka, och då mobbade du ut en tjej som hade otur 15 år så den fick mer otur. Det skulle jag vilja skulle slå tillbaka. 


måndag 20 september 2021

Efter det här

Jag är så jävla arg på människor. Alla är så jävla störiga i hela Linköping. Jag är så jävla arg för att folk tror att jag är snygg för jag är verkligen ingen extrovert som tycker jag ska ta för mig jättemycket. Jag känner mig inte alls självsäker. Jag är bara blyg och då tycker alla jag är otrevlig för att jag har svårt med sociala koder. Jag vet inte varför alla tror jag har lätt att få kille, jag har inte så lätt på något sätt, så man behöver inte vara avundsjuk på mig.

Vad är det som har hänt i mitt nätverk? Jag tror folk tror de känner mig för att jag hade en blogg. Det är ett missförstånd att jag fick vara med i Holgerspexet under coronapandemin. Jag var bara trakasserad av en hacker och jag trodde han hade en plan. Jag förstår i efterhand att jag skulle ha ringt polisen istället, jag hade inte den relationen till de personerna så att jag skulle skriva sådär mycket.

Jag har väl inte känt Daniel Häggmyr så bra. Han kände jag bara lite grann för att jag var med i Holger.

Max Borgström har inte jag heller känt så bra alls. Han har jag aldrig pratat mycket med. Jag skulle tro att han inte tycker jag är trevlig som är för blyg.

Embla Fredäng har jag nästan aldrig pratat med, hon var bara med i Holgerspexet ett år då jag nästan inte pratade med henne och sen sågs vi aldrig mer.

Esagila Cherry har jag känt men vi har aldrig pratat om känslor någon gång. 

Martin Eliasson har jag bara känt i en basgrupp, annars har vi inte umgåtts. 

David Combler har jag inte pratat med sen 2017, utom när han blockade mig på Facebook för att jag undrade om det var han som var den där hackern. Så dumt fick man inte säga.

Och jag undrar vad det ska bli av mig nu. Jag har ingen bra idé vad jag ska göra med mitt liv. Jag har gått fel linje igen verkar det som för att jag inte hade rätt hur folk tycker om mig. 

måndag 13 september 2021

Terror

Gud vad rädd jag blev. Det var någon som hackade min mobil och dator mitt i sommaren 2019 så att jag märkte. Jag hade en svag aning om vem det var, men det kändes så orimligt att det skulle vara han. Såvitt jag visste så tyckte han inte alls om mig någonting och ville verkligen inte känna mig. Min hjärna kunde inte få grepp om situationen. Dessutom tyckte jag att det var väldigt jobbigt att någon skulle veta vad jag gjorde på datorn, jag var en väldigt privat person som skämdes mycket över mig själv. Jag fick ångest, jag kunde inte tänka normalt. Jag tappade greppet om verkligheten, började tro att det var många människor som visste om det här och att de inte ville berätta. Jag frågade runt, fick inga svar av någon.

Jag skäms över mig själv som inte kunde hantera mig själv. Jag kunde inte plugga för jag blev så rädd när jag satt vid datorn. Jag blev vettskrämd och betedde mig som en helt annan människa, skrev till människor jag nästan inte kände och chansade på hur jag skulle säga. Det var som trakasserier som var varje dag, oftast flera gånger om dagen, så jag kände mig rädd, speciellt när t.ex musen försvann när jag spelade datorspel. Jag förstod efterhand att mina bekanta visste om det där, och att de inte ville berätta för mig eftersom de inte hade den relationen med mig. Dessutom tyckte de att det var pinsamt att inte jag förstod hinten egentligen. Jag förstod efterhand hur det var, men jag blev arg för jag var inte så populär i Holgerspexet så att jag fick höra såna saker som att det fanns en knäpp kille som hackar mobiler, eller hur man skulle vara mot honom. Följden blev att jag mest blev trakasserad, medan alla störde sig på att jag ville prata om det och ingen ville berätta. Varför? Jo, för alla tyckte om honom och alla tyckte om andra snygga tjejer som skulle råka illa ut. Jo, för minst en snygg tjej pratar skit som inte ens stämmer alls.

Jag blev upprörd för jag förstår att alla i mitt sociala nätverk pratar skit om mig och att de har lärt känna varandra för att de har problem med mig. Problemet är att svartsjuka tjejer alltid vill sätta dig mig för att deras kille gillar mig. Jag ska inte tro så, men alla tror att jag ska ta deras kille för att jag är snygg, men jag är inte så snygg i sättet så det är som om jag vore ful. Jag har inte lätt att få någon kille alls. Det är för att jag borde känna andra människor än dem jag känner. 

Jag skulle i teorin vilja ta livet av mig för att det gick så jävla dåligt för mig. Jag blir lurad och mobbad och sviken av alla och ingen vill känna mig. Ingen hjälper mig i en kris av alla jag känner. 

tisdag 25 februari 2020

Jag har fel

Människor är roliga ibland. De tycker jag ska vara dum när jag smart och smart när jag dum. Jag ska fatta att någon är snäll, men inte vad syftet är med att den är snäll. Människor vill liksom att man ska fatta vad de sa egentligen men svara som att man inte fattade. Jag svarar som om jag fattar så folk blir sura på mig. Nu kommer folk bli sura igen för att jag inte "fattar" vad de menar. Varför fattar jag liksom inte att jag inte ska komma på en grej när någon bjöd mig? Jo, jag fattar ju inte det för du bjöd mig. De tycker jag ska känna på mig att jag inte passar i det sällskapet, men på det sätter känner jag inte på mig någonting. Jag uppfattar bara stämningar så, typ känner en ilska när jag är runtomkring en arg person som inte säger någonting. 

Jag lider av relationsstress. Jag har aldrig varit så social som nu, men jag känner press på mig att vara trevlig hela tiden. Jag är alltid rädd för vad folk ska tycka nuförtiden, nu när jag fattar att de tycker saker. Jag har alltid trott att jag var en människa som ingen bryr sig om, som är i bakgrunden, men sedan har hjärnan bombaderat mig med tankar om vad folk skulle kunna tycka. 

Jag är inte riktigt en plugghäst den här veckan. Jag är rädd för att bråka med alla smarta människor jag känner. Jag vill skratta åt två killar som jag var kär i som tänker så taktiskt så man blir mörkrädd, och så kommer de samtidigt och säger hej. Det var kul. Jag är rädd för jag känner mig dålig på att fatta vad folk vill. Jag vill inte klanta mig så de hatar mig igen. 

Jag måste sysselsätta mig så min hjärna inte kokar över. Vad gör jag? Jag var med på ett löppass för att jag skulle ta mig ut och träna. Jag träffar vänner så jag ska ha kul. Reumatism är som sagt inte det roligaste som finns att lära sig om, så jag läser något segt kapitel om onda leder. Det händer ändå något i livet, så nu är det nästan så jag kan skämta igen.