Äntligen, äntligen börjar molntäcket som legat över mig så länge att spricka upp. Solen börjar leta sig fram bakom bitar av blå himmel och jag börjar tro på att den ska stanna. Att värmen och ljuset ska återvända. För nu kan jag se hur isen smälter. Det går sakta, men bit för bit så släpper den greppet om mig, omvandlas till vatten som strömmar och forsar, fritt och fullt av energi.
Den här helgen har jag inte gjort så mycket. Jag har haft någon form av förkylning, eventuellt allergi. Detta gjorde att jag inte sprang någon av de tre tävlingar som jag hade anmält mig till. Men det känns som om den är på väg bort nu.
Jag har haft mycket att göra i skolan så jag orkar inte skriva så mycket, så jag uppdaterar och skriver något ordentligt inlägg när jag orkar.
