Försiktig optimism

Det är mycket som händer i livet nu. För det första: jag fick lägenheten! Jag får tillgång till den om ganska exakt en månad. Tanken är att jag ska flytta dit så fort som möjligt, speciellt som jag sagt upp mitt nuvarande hyresavtal till slutet av maj. Jag är rätt så taggad på det. Den ligger i Gottfridsberg så jag behöver inte cykla fem kilometer fram och tillbaka till US varje dag längre. Så där ska jag bo i minst ett år i alla fall. Sedan får jag se vilken huvudstudieort jag får när jag kommer till de kliniska terminerna i utbildningen. Jag hoppas just nu på Linköping eller Norrköping. Flyttar jag längre bort så känns det som om jag måste börja om från noll med att skaffa ett socialt nätverk och fritidsintressen. Visst, en fjärdedel av klassen följer med, men jag tycker ändå sådant är jobbigt.

Jag gjorde några intressanta saker i veckan. Vi fick lyssna på hjärtat på en patient och försöka bestämma vilket hjärtfel han hade. Det var kul. Man kunde lyssna och faktiskt förstå någonting. Nu har jag ännu mer lust att köpa ett eget stetoskop så att jag kan öva på andra människor. Fast hela min familj kommer ha vänsterkammarhypertrofi och bradykardi för alla springer så mycket.

Vi fick också genomgång av spirometri (lungfunktionsundersökning). Det var också intressant. En i gruppen fick göra undersökningen och vi andra kollade på. Efteråt stannade min basgrupp kvar och testade hemoglobinvärde, för det fanns en sådan apparat där. Jag trodde att jag hade anemi eftersom att jag har får mystiskt dålig kondition. Jag blir trött i benen av att cykla och får träningsvärk fast jag bara springer sju kilometer. Hemoglobinvärdet var dock normalt, så där hade jag fel. Jag antar att det är någon sorts virusinfektion som jag har.

I helgen har jag haft fullt upp. Jag har hängt i Skäggetorp, där jag brukar vara ganska ofta nuförtiden på kvällar och ibland helger. Det jag gör där är alltså inte att bränna bilar utan att skriva manus. Vi har nu kommit till det stadiet där vi ska börja rimma och hålla på med ordlekar. Det skulle vara så kul att prata om vad vi håller på med, men det får jag inte förrän temasläppet i september. Jag får nöja mig med att snacka med andra spexare. Det gjorde jag på lördagskvällen, då vi hade en fest för de som hade / har ansvarspost 2018 eller 2019. Det var en sådan mindre mysig fest som jag tycker om att vara på. Jag är dålig på kallprat och ganska inåtreflekterande, så i större sammanhang så kommer jag aldrig till tals och hamnar bara i skymundan.

Nu är det påsk och vi har ledigt några dagar från undervisning. På något sätt känns det som ett litet lov. Jag tänker plugga lite grann för att ta igen sånt jag missat, men jag ska ändå passa på att njuta lite av ledigheten och slappna av.