torsdag 4 september 2014

Vad ensamhet betyder

Engelskan har två ord för ensamhet, men som betyder olika saker. Alone och lonely. Det första betyder att man är fysiskt ensam, det vill säga att man är på en plats där ingen annan för tillfället befinner sig. Det andra beskriver känslan av att inte bli sedd, förstådd, vara utanför gemenskapen. 

Jag tycker att det är bra att det finns två ord för detta. Detta fattas i svenskan och kanske är det därför som människor har svårt att förstå det som jag ofta har talat om. Att jag kan känna mig ensam fast att jag är omgiven av människor, samtidigt som jag kan vara för mig själv utan att känna mig ensam ibland.

Jag är en introvert person. Det betyder att jag förlorar energi på att träffa människor. När jag har umgåtts en stund har jag behov av att dra mig undan och vila mig. Då sysselsätter jag mig med att dagdrömma, läsa, lyssna på musik och göra andra ensamma aktiviteter. Eftersom att jag dessutom inte var bra på det var jag inte så social när jag var barn. Och jag fick alltid höra att jag inte borde sitta för mig själv och läsa, eller skriva berättelser, jag skulle vara ute och leka med de andra barnen. 

Många lärare tyckte synd om mig när jag satt där själv fast att jag inte tyckte att jag led. De tvingade mig att leka med andra barn som jag inte kände, men som var väldigt bra vänner själva. Och vad hände med mig då? Jo, jag började känna mig ensam. Barnen som var bra vänner gav varandra mer uppmärksamhet, pratade om saker som de gjort tillsammans, struntade i mig som satt där och var tyst. Och då ville jag hellre gå och läsa eller dagdrömma någonstans, för då kände jag mig mindre ensam.

Sedan jag slutade att vara tillbakadragen så älskar jag att prata med människor. Jag känner mig inte ensam nuförtiden. Men, vissa har svårt att förstå att det är inte är närvaron, utan graden av kontakt, som gör att jag känner gemenskap. 





2 kommentarer:

  1. Jag läser din blogg då och då för jag tycker du skriver bra, både språkligt och innehållmässigt. Jag är lärare och ser ofta barn som drar sig undan gruppen självmant. Ett bättre sätt som lärare än att tvinga på barnet i fråga ofrivilliga lekkamrater är ju att lyssna på barnet och höra hur det skulle vilja ha det. Skulle du vilja ha haft sällskap oftare i grundskolan om du haft någon kompis mer lik dig, eller hade du fortfarande velat vara mycket själv? / Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog velat umgås med andra om jag hade hittat barn med samma intressen. Så är det ju nu när jag går i gymnasiet. Problemet när jag var liten var att jag var lillgammal och att det inte fanns så många som delade mina intressen. Då tyckte jag att det var tråkigt att leka med dem.

      Jag håller med dig om att det är bättre att fråga vad barnet vill. Precis som barn som har lättare med relationer så passar man inte ihop med alla även om man har svårt.

      Radera